Sida 1 . Copyright Erik Boberg
Virus
Bakterier
Gliadin
Stressad epitelcell
IFN typ 1
IL-15
Transglutaminas 2 (TG2)
Antigen- presenterande cell
Mogen antigen- presenterande cell: Uttrycker co-stimulatorer och MHC-II med presentation av gliadin och TG2/gliadin komplex.
CD4+ T-cell
Reaktiv mot gliadin
Afferent lymfbana
Peyerskt plack, eller mesenterisk lymfkörtel
B-cell zon
T-cell zon
Deaminerat gliadin
MHCII (HLA DQ2 / DQ8): Dessa subtyper av HLA krävs för att sjukdomen skall uppstå, då bara dessa kan binda epitoper från det deaminerade gliadinet.
Komplexbildning mellan gliadin och TG2
TG2 antikroppar
Gliadin antikroppar
Aktivering av APC
B-cell mot gliadin
B-cell mot TG2-gliadin
TNF α , IFN γ
HLA-E
MIC A/B
MHC1
Intraepitelial cytotoxisk (CD8+) T-lymfocyt. Aktiveras mha de molekyler som visas nedan och som uppregleras som svar på att epitelcellerna är stressade. Det är okänt vilket antigen som sitter på dess MHC1
Epitelceller går i apoptos. Ger villusatrofi.
Ökar stress mot epitelceller. Ökar uttrycket av HLA-E/MIC som sedan kan aktivera CD8+
Bakterier och virus, samt gliadinpeptider stressar tarmepitelet.
Deamiderat gliadin tros vara mer immunogent.
Aktiverad T-hjälparcell (CD4+): Uttrycker proinflammatoriska molekyler, stressar epitelceller, rekryterar inflammatoriska celler, bidrar till epitelskada.
Plasmaceller: Producerar antikroppar mot gliadin och TG2, vilka kan användas för diagnostik. Deras roll i patogenesen är fortfarande oklar.
Tarmlumen
Lamina propria
Atrofierat tarmepitel: Ger läckage pga förstörda tight junctions, och minskat upptag av näringsämnen (malabsorption). Resulterar i diarré och näringsbrist (järn, B12, folat etc).
NKG2D