Sida 1 . Copyright Erik Boberg
4. Glukoroniden hydrolyseras
av tarmfloran.
-
Antibiotikakurer
-
Tarm -> v. porta -> lever -> galla -> tarm:
20% av ett upptaget läkemedel kan cirkulera i detta. Då
fungerar cirkulationen som en reservoar
för läkemedlet.
- Viktigt för tex morfin och etylöstradiol.
1.
Läkemedlet
konjugeras med glukoronid
i levern
2.
Det
koncentreras i gallan
3.
Det förs
till tarmen
Levern: (biotransformation)
1.
P450-systemet.
2. Konjugering med tex gallsalter.
Systemkretsloppet: Upptag av läkemedel (eller metaboliter) i perifera vävnader.
V hepatica
A hepatica
V porta
Ett läkemedel vi har stoppat i oss
V renalis
A renalis
-
Passiv transport viktigast:
svaga syror/baser absorberas bättre än starka (blir oladdade i olika pH och kan då diffundera över cellmembran i tarmepitelet)
-
Bärarmedierad transport:
Levodopa, fluorouracil, järn, Ca mm.
-
Absoptionen påverkas av:
GI-motilitet/peristaltik (viktig!), Blodförsörjning, partikelns storlek och utformning, fysiokemiska faktorer
-
Interaktionsexempel:
Tetracykliner binder lätt Ca2+ och hindras då från att tas upp. De ska därför inte ätas tillsammans med mjölk.
- Den metabolism som sker
från intaget
(gäller för oralt intag)
till att läkemedlet passerat levern ut i systemkretsloppet
för första gången.
- Medför att
upptagen dos blir mindre än intagen dos
, därmed måste oralt distribuerade läkemedel ges i högre koncentrationer än de som ges peroralt (tex intravenöst).
-
Stora individuella variationer
i
förstapassagemetabolism kan finnas. Detta gör det svårt att förutsäga hur stora verksamma koncentrationer patienten kommer att få efter intagen dos.
- Biotillgänglighet:
Den mängd av läkemedlet som når systemcirkulationen efter oral administration.
-
Många läkemedel designas
för att lätt
tas upp i tarmen (i inaktiv form)
och
sedan brytas ned
till aktiv form i levern under förstapassagemetabolismen. Dessa kallas
prodrugs
.
- Administrationsväg för vissa läkemedel
(främst då för lokal verkan, men en del av läkemedlen absorberas till systemet vilket kan ge biverkningar—hjärtklappning av bronkdilaterande B2-agonister tex).
-
Eliminationsväg:
Ej kvantitativt viktig.
Ett läkemedel som har inhalerats
-
Oftast inte den viktigaste eliminationsvägen
, men viktig för vissa läkemedel och vid nedsatt njurfunktion.
- Den del av läkemedlet som konjugerats till gallsalter och
inte åter spjälkas loss av tarmfloran
elimineras denna väg.
- God lokal och systemeffekt , bra då oral administration är svår (kräkningar etc)
- Enbart
lipidlösliga
läkemedel
-
För lokal hudverkan
(tex steroider – kortison)
eller systemisk verkan
(nikotinplåster, hormoner)
-
Första passage-metabolismen undviks
, preparatet levereras i jämnt tempo över tid
-
Intramuskulär och subkutan injektion:
snabbare än oralt, men beroende av blodflöde till platsen
-
Viktigaste vägen
, endast
hydrofila läkemedel.
- Konjugeringen i levern
gör lipofila läkemedel hydrofila så att de kan elimineras via njuren.
- Hastigheten mycket varierande
(penicillin på ett varv genom njuren, diazepam extremt långsamt).
- Glomerulär filtration:
Allt under 20 000 dalton filtreras fritt (majoriteten av alla läkemedel).
De som binder plasma-albumin
filtreras långsammare då bara den fria (obundna) fraktionen av läkemedlet kan filtreras.
- Tubulär sekretion:
Läkemedel i den plasma som inte filtrerats kan sekreras via 2 aktiva, icke selektiva transportsystem.
- Diffusion genom tubuli-väggen:
Alla lipidlösliga läkemedel.
LÃ¥ngsam eliminering
då diffusionen resulterar i ett
99%-igt återupptag
när primärurinen koncentreras till 1% av sin ursprungliga volym.
- Om läkemedlet inte blir konjugerat eller inaktiverat av metabolisering i levern
så återstår endast diffussionen som begränsande faktor för verkningstiden. Dessa läkemedel skall användas med försiktighet då patienten har nedsatt njurfunktion (äldre, njurskadade).
- Snabbast och säkraste vägen når först hjärta och lungor, sedan systemet.
(som hämmar tarmfloran) kan
minska effekten av vissa läkemedel som är beroende av den enterohepatiska cirkulationens effekter på plasmakoncentrationen.
5.
Det nu åter aktiva läkemedlet
tas upp i portavenen
och återförs till levern för ny metabolisering.