Sida 1 . Copyright Erik Boberg
Dämpar och hämmar excitering som annars skulle ge upphov till okontrollerad signallering.
-
De jonpumpar som arbetar för att återställa koncentrationerna av joner i CNS
skulle inte hinna med en allt för stor kontinuerlig högfrekvent signallering.
-
Då skulle extracellulärt K+ öka
, depolarisera omgivande neuron och orsaka epileptiska anfall.
- GABA-A-receptorn: Jonotropa Cl--kanaler. Ger kortvariga IPSPs. Receptorerna består av fem subenheter som bildar por mellan sig . Dessa subenheter finns i flera olika varianter, och kombineras därför på olika sätt för att bilda olika receptorer med olika påverkan på cellen.
+
-
-
+
GABA
Stimulerande signal från annat neuron
Hämmande signal från GABA-ergt interneuron.
En kombination av stimulerande och hämmande impulser bestämmer om neuronet skall fyra av eller inte. Vid primärt generaliserad epilepsi tänker man sig en obalans där de hämmande signalerna försvagats.
-
Uppstår vid en rubbad balans
mellan hämmande och exciterande mekanismer som verkar på kortex.
- Ingen fokal vävnadsskada
kan påvisas som ger upphov till anfallen.
(
- Kan drivas på
av kortiko-thalamo-kortikala bansystem som råkar i självsvängning.)
- Så länge kortex hämmande mekanismer är intakta
blir ett anfall lindrigt (absens) och på EEG syns ”slow waves” som visar på fungerande hämning.
- Om hämningen på kortex upphör
uppstår ett toniskt-kloniskt anfall (grand mal), med dramatiska kliniska manifestationer.
- EEG ofta normalt
mellan anfallen.
-
-
GABA
I Hippocampus
i mediala temporalloben finns så kallade pacemakerneuron, vilka fyrar av skurar av aktionspotentialer när de stimuleras.
-
Om de omgivande hämmande GABA-erga interneuronen degenererar
kan dessa pacemakerneuron få fritt spelrum och starta en okontrollerad aktivitet som sedan kan sprida sig i övriga hjärnan.
-
Uppstår då en epileptisk härd,
dvs en ansamling av epileptiska kortikala celler.
- En epileptisk cell
har oftast ett mer depolariserat membran, och att den gärna fyrar av skurar av aktionspotentialer, istället för enstaka, då den stimuleras.
-
Härdarnas aktivitet kan ses på EEG
mellan anfallen. 40% av kortex är dock ej tillgängligt för EEG, varför ett normalt EEG ej utesluter fokal epilepsi.
- När omgivande GABA-erga hämmande celler
dessutom av någon anledning degenererat kan de inte hämma de epileptiska signalerna, varpå de kan spridas till friska närliggande neuron.
- Andra transmittorsubstanser
än GABA, interaktion med gliaceller, samt förändrade extra– och intracellulära jonkoncentrationer spelar också roll för omgivande neurons retbarhet.
- Det fokala anfallet sprider sig
längs kortex och via corpus callosum till andra hjärnhalvan. Först när det spridits till båda temporalloberna (kan ta 20-30s) uppkommer kliniska symptom (?).
- Grand mal (toniskt kloniskt anfall)
kan också utlösas om spridningen blir till stora delar av kortex.
- Sekundär generalisering kan drivas på
av kortiko-thalamo-kortikala bansystem som råkar i självsvängning.
- Olika utgångspunkter för fokala anfall ger olika symptom:
Viktigt med en detaljerad anamnes över anfallsförloppet.
Närliggande friskt neuron, med hämmande GABA-erga interneuron
