Sida 3 . Copyright Erik Boberg

Diagnostik

- DT med kontrast: Standard för diagnostisk screening.
- MRT: Kartlägger tumören mer i detalj. Kartlägger omgivningen. Nödvändig för bedömning av tumör i bakre skallgropen (ses dåligt med CT pga mycket artefakter från skallbenet). Preoperativ planering, uppföljning, kontroller.
- PET: Om CT/MR inte klart kan visa att en expansiv process är en tumör. F-deoxyglukos, C-metionin avspeglar tumörens metabola aktivitet. Indirekt tecken på malignitetsgrad.
- Angiografi: Preoperativt för att kartlägga kärlanatomi. Embolisering av tumörkärl kan göras peroperativt för att underlätta operationen.
- EEG: Saknar plats i diagnostik av hjärntumörer.

Behandling

Övergripande mål med eventuell kirurgi

- Erhålla diagnos: PAD för tumörtypning är viktig för ställningstagande till onkologisk behandling.
- Reducera tumörbördan så långt det är möjligt: Förlänger överlevnad vid maligna tumörer (trots att de återkommer). Kan vara botande om benigna tumörer.
- Minimera tillkomst av symptom efter operation: Rimlig distans till stora kärl, thalamus, basala ganglier. Rimlig ytlighet hos tumören så att inte parenkym skadas ”på vägen in” till denna. Ensidig förlust av frontal– eller temporallob (särskilt på höger sida då vä temporal ger risk för impressiv afasi—Wernickes area) ger oftast inte bortfallssymptom och är förenligt med normalt liv.

Kirurgi på vitalindikation

- Avlastning av intrakraniellt tryck: Undanröjer risk för hjärnstamsinklämning. Gliom ffa, men även större benigna tumörer (meningeom, akustikusneurinom)
- Obstruktivt hydrocefalus: Avlastas med därnage eller shunt.
- Lobresektion: Borttagande av tumör + omgivande

viabel vävnad för att eliminera risk för stegrat ICP. Ensidig förlust av frontal– eller temporallob ger oftast inte bortfallssymptom och är förenligt med normalt liv.

Ingrepp för att förhindra, stabilisera eller reducera fokala bortfallssymptom

- Om hotande blindhet, pares, afasi: Oftast benigna tumörer och hypofystumörer. Meningeom, kraniofaryngeom, akustikusneurinom.
- Total tumörresektion är ofta botande (benigna tumörer), men ibland är partiell resektion ett realistiskt mål för att stabilisera funktionsbortfall och förhindra försämring.
- Gliom och andra maligna tumörer kan oftast inte botas, trots total resektion. Dock förlänger detta överlevnaden jämfört med partiell resektion. Vinsten med operationen skall ställas i relation till förväntat funktionsbortfall!

Diagnostiskt ingrepp

- Biopsi eller partiell exstirpation: Många olika tumörtyper i hjärnan. Olika förlopp och behandling.
- Cerebrala metastaser: Kan vara en tidig manifestation av en cancer i annat organ, och biopsi kan då hjälpa till att fastställa modertumörens lokalisation om den ej funnits på annat sätt.
- Cerebrala abscesser: Kan vara svåra att skilja från tex malignt gliom på CT/MRT.

Strålkirurgi

- Hög stråldos fokuseras med stereotaktisk teknik på tumören.
- Vid mindre tumörer med svåråtkomligt läge för kirurgi.
- Postoperativ behandling av tumörrest
- Behandling av multipla metastaser vid känd primärtumör.

Strålbehandling

- Direkt postoperativt eller senare: För förbättrad överlevnad eller reducering av tumörmassa.

Cytostatika

- För gliomatösa tumörer: Singelterapi eller olika kombinationsbehandlingar.

Kortikosteroider

- Minskar hjärnödem: Extra effektivt vid cerebrala metastaser. Betametason 16mg/dygn fördelat på 2-4 tillfällen.
- Symptomatisk: Lindrar huvudvärk preoperativt. Minskar fokala bortfallssymptom. Ingen indikation för steroider om enbart ökat tryck på radiologi, men inga symptom.
- Uttrappning postoperativt i takt med att ödemet minskar. Uttrappning under c:a 14 dagar.

Handläggning