Sida 5 . Copyright Erik Boberg

Amygdala, hippocampus, nucleus accumbens

Hypothalamus

Integrativa cortex

Kognitiva/exekutiva kortex (prefrontala)

Ett samtidigt annat stimuli

- Med hotande karaktär, tex en elstöt. Når och aktiverar amygdala.

Amygdala producerar en känsla, vilken sedan färgar minnet emotionellt genom koppling till hippocampus.

Hörselkortex tar emot ljudsignalerna och tolkar dem. När man hör ett rädslobetingat ljud utlöser detta automatiskt en rädsloreaktion från amygdala

Hypothalamus aktiveras av amygdala, vilket utlöser en rädsloreaktion .

PAG i hjärnstammen: Kontakten med PAG ger betingat beteende som svar på rädslostimuli – PAG kontaktar flera premotornätverk i hjärnstammen och en frysningsreaktion fås (man stannar upp helt som svar på kraftig rädsla, tills man valt fight/flight respons eller att fortsätta vara frusen).

Autonomt svar: Sympaticusaktivering med hjärtklappning, vasokonstriktion ( ↑ BT), dilaterade pupiller, dilaterade bronker, svettning, förändrad metabolism.

Endokrint svar: ACTH-utsöndring från hypofysen, med påföljande kortisolstegring.

Amygdala, hur rädsla uppstår och betingad rädsla

Sensoriskt stimulus

till Thalamus. Tex ett ljud.

Stimulus

- Hur lätt ett stimulus utlöser rädsla är genetiskt betingat. Vi ärver dock inte själva rädslan, utan en benägenhet att utveckla rädsla för vissa saker.
- Utlöser lätt rädsloreaktion: Ormar, spindlar etc.
- Utlöser inte lätt rädlsa: Blommor tex.
- Mycket kortvarigt stimulus räcker: Något som blixtrar förbi under ett par 100-dels sekunder. Kortex hinner ej uppfatta så snabba stimuli, endast subkortikala strukturer registrerar.
- Obegriplig rädsla: När rädslan sedan visar sig kan den därför te sig obegriplig för personen då rädslan uppstår i en situation innehållandes ett stimuli som tidigare utlöst rädsla utan att göra personen medveten om detta.

Händelse

- Smärta hos personen själv
- Rädsla hos någon i närheten
- En svårare händelse krävs för att koppla rädsla till ett stimulus som inte är nedärvt (tex en blomma)
- För att man skall bli rädd för ormar krävs dock endast en lindrig händelse då det finns en genetisk predisponering.

Rädsla kopplad till stimulit

- Den stora majoriteten av befolkningen inom en population är rädda för en begränsad uppsättning saker.
- Det kan vara ormar, spindlar, höga höjder etc. Dessa nedärvda stimuli med låga trösklar för att utlösa rädsla.
- En minoritet av befolkningen är dock rädd för andra saker. Hos dessa har en stark händelse utlöst en rädsla för något stimuli som saknar nedärvd benägenhet. Variationen i uppsättningen av saker att vara rädd för är större inom denna grupp.

+

Betingad rädsla (se bild t.h.)

- Betingad rädsla uppstår då ett ”snällt stimulus” (tex ett ljud) aktiverar amygdala och hippocampus samtidigt som ett rädsloprovocerande stimulus (tex en elstöt) fås och också aktiverar amygdala.
- Hippocampus verkar inte alltid behövas för betingning av rädsla (behövs tex inte när stimulit är ett enkelt ljud).
- Hippocampus är snarare nödvändig för att skapa en mer kontextuell betingning , dvs en rädsloreaktion på ledtrådar i omgivningen (objekt, ljud, lukter mm)
- Från amygdala får man en rädsla som leds vidare bla till hippocampus. Rädslan kopplas i hippocampus ihop med ljudstimulit och ett minne bildas som sedan kan väckas upp av enbart ljudet av klockan.

Psykologisk modell för rädsla

Rädsloreaktion—inblandade strukturer i CNS