Sida 6 . Copyright Erik Boberg
-
Signifikant samband
mellan den antipsykotiska effekten och
graden av blockering av D2-receptorer.
- All neuroleptika har denna effekt.
- Effekten är hyperbel:
Den ökar kraftigt vid låga doser, men planar ut vid högre doser. Då ökar istället enbart biverkningar till följd av effekter på andra receptorer.
- Man strävar därför att hitta den
dos som ger
maximal inbindning till receptorer innan utplaningen blivit allt för uttalad.
- Den dosen motsvarar
6-8mg risperidon eller haloperidol / dygn.
- Ej en ”generellt lugnande” effekt!
- Ffa effekt på positiva symptom,
medan negativa symptom tom kan förvärras av behandling.
- Syfte:
Att möjliggöra kontinuerlig behandling till patienter vars compliance är mycket låg till följd av låg sjukdomsinsikt, ev bristfällig effekt och stor risk för biverkningar.
- Konstruktion:
De antipsykotiska preparaten kopplas till en fettsyra (förestring) och löses i vegetabilisk olja. När de sedan injoceras im frisätts de gradvis från oljan under ett par veckor och ger antipsykotisk effekt.
- Administration:
Frisättningen är snabbare tidigt efter injektionen, vilket ger koncentrationstoppar och extrapyramidala biverkningar. Detta begränsar den dos som kan ges och därmed administrerings-intervallet.
- Eventuella biverkningar
kuperas med antikolinergika de första 4-5 dagarna efter administration.
- Intervallen
är 2-4 veckor beroende av preparat.
- Resultat:
Depåbehandling ger färre återfall och färre vårddagar på sjukhus.
- Risk:
Det går inte att snabbt justera dos eller upphöra med behandling om biverkningar skulle uppstå. D2-receptorbindning i CNS kvarstår i 4 månader efter avbrott i injektionsbehandling.
- Pga hämning av dopaminaktivitet i det extrapyramidala systemet fås biverkningar som liknar symptomen vid parkinsons sjukdom (då denna
sjukdom genom inflammation och degenration ger en destruktion av dopaminerga neuron i detta system).
- Vilotremor, utslätad mimik, stelhetskänsla i kroppen, skrivsvårigheter.
-
Kan utvecklas till ett fullblommat parkinson-syndrom.
- Diffusa prodromalsymptom
- Patienter tvekar att berätta
om tidiga psykotiska symptom, rädda för vad det kan innebära. Vill inte bli betraktade som galna.
- Medeltid mellan debut och diagnos:
17 månader.
- Sjukdomsinsikten är ofta låg:
Det ligger i sjukdomens natur
- Biverkningarna är kraftfulla och vanliga
- Effekten
av behandlingen kan vara
bristfällig
-
För varje nytt skov
minskar effekten av insatt behandling. Hjärnan genomgår negativa plastiska förändringar.
-
Detta
minskar möjligheterna att diagnosticera och snabbt behandla nya skov.
Den här dosen vill man ge!
Dos
D2-receptorbindning (%)
Läkemedel |
Effekter (förutom god antipsykotisk effekt, vilket alla har) |
Biverkningar |
Klassiska:
Blockerar dopaminreceptorer i alla 4 dopaminerga systemen. Ger därmed extrapyramidala biverkningar. Svårigheten ligger i att få en optimal antipsykotisk effekt utan dessa. |
||
1. Fentiaziner |
Viss sedativ effekt. |
Extrapyramidala. |
2. Tioxantener |
Viss sedativ effekt. |
Extrapyramidala |
3. Butyrofenoner |
Viss sedativ effekt |
Extrapyramidala. |
Atypiska: Blockerar förutom D2-receptorn, även 5HT2A. Denna serotoninreceptor hämmar normalt dopaminfrisättningen i nigrostriatala banan. Blockering av denna ger alltså ökad dopaminaktivitet i detta system och minskar därmed de parkinsonistiska biverkningarna. |
||
Risperidon (Risperdal) |
Viss sedativ effekt |
Extrapyramidala |
Olanzapin (Zyprexa) |
Mycket sedativ effekt |
Ej mycket extrapyramidala |
Klozapin (Leponex) |
Kraftfull antipsykotisk effekt |
Nästan helt frånvaro av extrapyramidala biverkningar |
Nyare: Binder i mindre grad in till D2-receptorer (partiell agnoism) och i stället i högre grad till D1. |
||
Aripiprazol (Abilify) |
Ej sedativ effekt. |
Ej mycket extrapyramidala |