Sida 2 . Copyright Erik Boberg

Närståen-des död

Sorgereaktion

Sorg

- Räknas som normal process . Ej psykisk störning. Betydande variation i duration och intensitet mellan olika individer. Reaktionen kan utebli under den första tiden, men kommer då istället senare och kan bli mer långdragen.
- Kan utvecklas till patologi om den bemöts olämpligt.
- Risk för anpassningsstörningar , tex reaktiv depression.
- 4 faser kan urskiljas.

Fas 1: Chockfas

- Domineras av isolering: Försvarsmekanism. Ger känslomässig stumhet och mekaniskt handlande. En adaptiv reaktion för att mildra den akuta sorgen och anpassa sig till en ny verklighet.
- Nedsatt förmåga att ta till sig och berabeta information: Besked och förklaringar som ges går inte in eller missuppfattas.
- Välordnad yta: Bestyr med begravning etc. Kan misstolkas som tecken på styrka och inre samling.
- Psykotisk chockfas: I enstaka fall. Extrem hämning (stupor) eller excitation. Ofta grumlat medvetande. I regel kortvariga (minuter-ett par dagar).

Fas 2: Reaktionsfas

- Isoleringen i chockfasen kan ej längre hålla känslorna från medvetandet.
- Förlusten inses intellektuellt och reageras på emotionellt.
- Längtan + protest + smärta = separationsångest. Separationsångesten är en reaktion på förlusten (vid en närståendes död), medan depressionen som sedan kan följa är en reaktion på ensamhet och stigmatisering.
- Längtan: Känsla av fortsatt närvaro. Mycket tankar på den döde. Illusioner och hallucinationer (vanligt!).  Obenägen att skiljas från gemensamt hem/ägodelar.

Intresse för spiritism, reinkarnation. ”Mötas på andra sidan”. Drömmar, ofta harmoniska. Avtar det första året, medan minnesbilder skärps.
- Protest: Bitterhet, irritabilitet, spänning, rastlöshet, avvisande attityd. De första månaderna. Ökar isoleringen hos den anhöriga då avvisade personer kanske inte återupptar kontakten.
- Smärta: Sammansnörande känsla i halsen, andfåddhet, behov av att svälja/sucka/gäspa, hjärtklappning, trånghetskänsla i bröstet, tomhetskänsla, fladdrande oro i magen, muskelsvaghet, spänningshuvudvärk. Tecken på utdraget stresstillstånd. Ångestpräglade symptom.
- Depression: När separationsångesten lägger sig  uppstår ofta en depression. Ensamheten efter den anhörige (förlust av gemenskap, omsorger, vanor och trygghet, sexuellt samliv och ekonomisk trygghet) är tillsammans med stigmatiseringen från omgivningen (osäkerhet, medlidande, ogillande och avståndstagande, ”låta vara ifred” etc). 50% av de sörjande får en episod som uppfyller kriterierna för att vara depressiv. Antidepressiv behandling hjälper inte lika bra som vid melankolisk depression.

Fas 3: Bearbetningsfas

- Inlärningsprocess: Steg för steg inser man förlusten. Etablerar ett nytt sätt att förhålla sig till omvärlden.
- Sorgearbete: Arbetsamt. Individen arbetar själv med detta. Kan ej undgås eller lindras med tex stämningshöjande eller lugnande läkemedel.
- Emotionell komponent: Avreagera känslor vid samtal med anhöriga/vårdpersonal. Längtan, protesten, smärtan, depressionen uttrycks. Känslornas styrka är inte avgörande, utan att man erkänner dem och låter dem tränga in i medvetandet.
- Intellektuell komponent: Förlusten och omständigheterna kring denna  samt den nya

ensamma och stigmatiserade tillvaron bearbetas.

Fas 4: Nyorienteringsfas

- Varar livet ut. Förlusten finns som minne. Behöver inte störa engagemang i andra personer och aktiviteter. Lyhördheten för andras sorg ökar.
- Vändpunkter: En änka ger bort mannens tillhörigheter (kläder, säng). Om man fäster sig vid en ny partner. Dessa innebär övergångar från bearbetning till nyorientering.

Coping

- Strategier för att hantera svåra situationer.

Isolering

- Känslor kopplas bort från tankar. Någon timma till ett par veckor (till efter begravning tex).
- För långvarig isolering kan ge förlänga sorgereaktionen.
- Periodvis isolering normalt och aktiveras av sorgevågorna. Detta bidrar till sorgens intermittenta karaktär.
- Undertryckande: Viljemässigt, krampaktigt försök att behärska sig. Samma effekt som isolering.

Förnekande

- Förhindrar fakta om förlust att nå medvetandet: ”Det kan inte vara sant”. Kan övergå i isolering när man tex träffar på den döda kroppen. Dödsfallet omtalas då ”tonlöst”.

Undvikande

- Av personer eller saker som har haft med den döde att göra.
- Genom hektisk och rastlös aktivitet som ofta avbryts pga koncentrationssvårigheter.
- Ger en successiv konfrontation med verkligheten.

Regression

- Omoget beteende: Klängande beroende, stiger ej ur sängen, magiska tankebanor, överlämnar

avgöranden åt andra.
- Sövning med alkohol och tabletter.
- Även detta ett sätt att gradvis ta in verkligheten.

Identifikation

- Med partnern: Starkare allt eftersom äktenskapet förlöper. Kvarstår efter partnerns död.
- Samma värderingar, farhågor, förhoppningar.
- Kan förstärkas efter partnerns död: Samma beteendemönster eller till och med symptom i slutet av den dödes sjukdomstid (angina-pectoris liknande värk, andnönd eller till och med hemiplegi/atoni hos änkor efter män med stroke).

Hypokondri

- Härmning av den dödes sjukdomssymptom.

Skuldkänslor

- När förhållandet till den döde varit präglat av negativa känslor eller ambivalens.
- Visar sig som fientlig attityd: Till läkare, sköterskor och andra som deltagit i den terminala vården. Projektion.

Mortalitet

- Ökar under de första 4 månaderna: Ffa pga hjärtinfarkt i en studie på äldre män. Stress och ändrade kost– samt rökvanor kan vara en förklaring.
- I ovan nämnd studie sjönk sedan mortaliteten jfr normalpop. Detta tros bero på att den faktiska mortaliteten ej påverkas särskilt mycket av sorg. Sorgen tros istället påskynda en död som ändå skulle inträffa.

Mortalitet jfr normalpop

Tid

4 mån

140%

100%