Sida 3 . Copyright Erik Boberg

från vårdavdelningar ”i affekt” innebär en betydande suicidrisk (men kan göra att personalen ”drar en lättnadens suck”...)
- Aggressivitet: De som begått mord har större självmordsrisk än någon annan riskgrupp. Aggressivitet kan leda till våldsamhet, inte bara mot andra, utan också mot en själv.
- Impulsivitet: Hög impulsivitet kopplas till suicid och självmordsförsök. Många självmord är påtagligt impulsiva. Styrning av impulser lär man sig under uppväxten och personer som utsatts för våld/misshandel som barn får försämrad sådan förmåga.
- Hopplöshet: Viktig riskfaktor. Tyngre vägande än tex grad av depression. Automatiska antaganden om egen hjälplöshet och oförmåga i vissa situationer är vanliga hos suicidala personer.
- Dikotomt tänkande: Suicidala resonerar ofta svart/vitt, utan att kunna kompromissa eller finna alternativ. ”Antingen blir allt bra igen eller så tar jag livet av mig”.

Behandling av suicidala personer

- Viktigast: Behandla den psykiska sjukdomen som ofta ligger till grund.

Kontinuitet

- Svårighet med att skapa och upprätthålla känslomässiga relationer: Vanligt hos suicidala. Avvisande i kontakten, känsliga för att själva bli avvisade och för separation/hot om separation.
- Personkontinuitet viktig!
- Aktiv uppföljning: Om en suicidal person inte kommer till ett återbesök skall man snabbt ta reda på varför, även om detta riskerar att kränka personens integritet.

Effekter på behandlaren

- Starkt engagemang krävs för att effektivt behandla suicidala. Detta ger dock en ökad oro och risk för besvikelse om patienten suiciderar.
- Nära relation kan ha hunnit byggas upp mellan behandlaren och patienten. Detta sätter behandlaren

allt närmare en anhörigs situation vid ett ev suicid.
- Anklagelser: Anhöriga kan rikta anklagelser mot behandlaren vid ev suicid, och detta kan förvärra ytterligare.
- Personlighetsstörda och självmordsbenägna patienter kan splittra personalgrupper och skapa mycket ilska riktad mot patienten. Detta utsätter patienten för en större suicidrisk.
- Kunskap, proffessionalism, handledning är nyckelord för att förebygga och underlätta idessa situationer...

Vårdnivå

- Grundlig psykiatrisk utredning skall genomföras på alla som begått ett självmordsförsök.
- Inläggning för observation är ofta nödvändig då det är svårt att i akutsituationen göra en bra initial bedömning. Jämför med övervakning av misstänkt hjärtinfarkt, hög dödlighet vid suicidrisk!
- LPT: Om pat bestämt motsätter sig sjukhusvård. Ta ställning till om akut eller kronisk suicidrisk? Tillfredsställande övervakning viktig vid LPT då tvångsåtgärder momentant kan öka spänningsnivån och därmed risken. Övervakningsnivå omvärderas kontinuerligt och kan variera mellan ”observation” (pat får ej lämna avd ensam och all personal har till uppgift att hålla ett öga på denne) och ”skärpt extravak” (pat lämnas aldrig ensam, inte ens när denne är på toaletten).
- Förlora inte kontakten med patienten! Lämna adress/telefonnummer till öppenvårdsmottagning och akutmottagning (skriftligt!). Aktiv arrangering av återbesök (planera in, uppmana INTE patienten att själv boka en tid!). Be om att få ringa upp patienten om någon vecka (då den initiala lättnaden efter försöket kan ha lagt sig och läget åter förvärrats)
- Kan anhöriga ta hand om patienten? Kan de kommunicera med patienten om självmordstankar? Kan tablettburkar och andra redskap för försök hållas undan patienten? Inläggning kan vara bättre om anhöriga bara kan bemöta patienten med

skräckslagen tystnad eller aggressivitet...

I händelse av suicid på vårdavdelning

1. Konstatera dödsfallet
2. Studera journal och kontakta sedan överläkare/bakjour och rådgör,
3. Anmäl till polis: Utredning, obduktionsform, förvaring av kroppen
4. Informera anhöriga: Fördel om dödsbudet kan lämnas personligen. Behov av polis eller präst som hjälp?
5. Gå igenom händelseförloppet med tjänstgörande personal. Gör journalanteckning.
6. Informera verksamhetschef och chefsöverläkare
7. Informera medpatienter
8. Anmäl till chefsläkare och till socialstyrelsen enligt Lex Maria. Detta skall även ske om suicid inträffat inom 4 veckor efter senaste vårdkontakt.

Anhöriga efter suicid

- En av de svåraste situationer som kan drabba en människa när en anhörig begår självmord. Konflikter kan ge skuldkänslor, känslor av misslyckande (som make/förälder), bevis på att man inte varit älskad (den döde har övergett en).
- Omgivningen ofta ambivalent: Ej sympati och tröst, utan generad tystnad och osäkerhet. Kan kännas som anklagelse eller misstroende.
- Informera anhöriga, ge dem tillfälle att ventilera sina känslor: Låt samtalen ta den tid de behöver och upprepa vid behov. Inta inte försvarsställning om det projiceras misstro mot sjukvården. Patientförsäkringen kan ibland ge ersättning vid suicid. Anmälan görs av de anhöriga på särskild blankett.
- Fortsatt hjälp på annat håll: Inte att rekommendera fortsatt terapi på samma vårdinrättning som vårdat den avlidne. Annan mottagning eller hjälporganisation. SPES i senare skede (efterlevandeförening för anhöriga till suicidoffer).

- Vårdpersonal: Bör också tas omhand. Sorg och skuldkänslor. Motverka obehag inför framtida arbete med suicidala patienter.
- Medpatienter: Risk för imitationseffekter. Låt dem uttrycka sina tankar och känslor om det inträffade.

Suicidpreventiv effekt?

- Svår att visa i studier: Sällsynt företeelse, mångfacetterad, ofta individuell behandling. Svårt att göra randomiserade studier.
- Försvåra tillgängligheten av vanligt förekommande metoder kan minska incidensen (borttagandet av kolmonoxid ur hushållsgas i Storbritannien är ett exempel).
- Prevention genom ffa två vägar: Aktiv och korrekt behandling av de psykiatriska sjukdomar vi vet ökar risken för självmord och bättre omhändertagande av de som försökt beröva sig livet eller har sådana avsikter.