Sida 1 . Copyright Erik Boberg
- Katolik? Muslim? Starkt fördömande.
- Acceptans för suicid i omgivningen:
Vissa länder, tex Japan har ökad acceptans. Vissa delar av Sverige, tex Jämtland likaså. Storstadsbor har ökad risk.
- Imitativ risk:
Finns det någon förebild personen kan tänkas följa? Litterär eller verklig? Självmord på skolan nyligen? Mycket prat om självmord i pressen?
- Uppfostran/uppväxtförhållanden:
Utsatt för våld/hot som barn? Erfarenheter av suicid (föräldrar suiciderat?)
- Personlighet:
Störning? Borderline?
- Psykologiska faktorer:
Hantering av stressande situationer? Dikotomt tänkande? Aggressivt beteende? Impulsivitet? Förmåga att behärska dessa affekter?
- Utlösande faktorer i nuläget:
Konflikter med närstående? Separation/hot om sådan?
- Depression:
Tidigare episoder? Hur djupa? Melankoli?
- Schizofreni:
Nydebut eller långvarigt förlopp? Nyss haft ett psykotiskt skov?
- Missbruk:
Alkoholism? Opiater? Nykter eller aktiv missbrukare i nuläget? Alkoholpåverkad just nu?
- Tidigare suicidförsök/ självskadebeteende?
Total risk för dödlighet efter försök 10%. Störst det första året efter försöket.
- Är du nedstämd?/Känns det hopplöst?
- Känns livet meningslöst?
- Upplevelser av hopplöshet är en stark riskfaktor!
Detta oavsett om de är del i depression eller fristående.
- Har du tänkt att det vore skönt att slippa leva?
- Har du önskat att du vore död?
- Har du tänkt på att göra dig själv något, att ta livet av dig?
- Är det något som hindrar dig från att ta livet av dig?
- Har du velat eller känt dig nära att begå självmord?
- Har du planerat hur du skulle göra för att ta ditt liv?
- Har du gjort några förberedelser, vilka?
- Har du samlat tabletter, vapen?
- Har du tillgång till självmordsredskap?
- Har du skrivit avskedsbrev?
- Har du bestämt dig för att ta livet av dig? Var? När?
- Alltid när patient söker med psykiatriska symptom!
Journalför!
- Fördjupa och upprepa riskbedömning om:
Depression, schizofreni, missbruk, personlighetsstörning.
- Ställ frågor om suicid sent i intervjun:
Bygg upp ett förtroende hos patienten först. Kulturella tabun kan tex göra att frågorna annars uppfattas som provocerande och närgångna.
- Närma dig gradvis:
Fråga lämpligen enligt självmordsstegen och avsluta utfrågningen om du får ett övertygande nekande svar.
- Stödjande nätverk:
Finns det socialt stödjande nätverk? Anamnes från närstående är mycket värdefull (patientens samtycke krävs!).
- Är patienten samarbetsvillig?
Avvisande, fientlighet, manipulativ? Kan patienten över huvud taget ”ta in” vad som sägs?
- Upprepade bedömningar:
Viktigt, särskilt vid depression, psykos eller missbruk där suicidtendensen kan förändras över tid.
-
Skattningsformulär
är ett bra verktyg vid upprepade bedömningar då de innebär ett mindre besvärligt sätt att kontinuerligt ställa frågor om patientens suicidalitet. Dessutom ger de en möjlighet att följa patientens utveckling.
- Börja med att diskutera suicidförsöket:
Detta tar ändå upp patientens tankar...
- Diskutera i detalj:
Vad ledde fram till försöket? Vad var det som egentligen hände? Impulsivt eller överlagt? Vad tänkte patienten? Nykter eller
påverkad? Klartänkt? Var patienten i ett ”undantagstillstånd” eller sitt vanliga jag? Var det något särskilt som skulle uppnås (komma undan, få sova, påverka någon annan, ge igen, få dö)? Fanns det några alternativ? I så fall vilka? Försökte patienten kalla på hjälp? Hur känns det nu? Lättad? Skamsen? Besviken? Arg? Rädd? Finns det något som skulle vara till hjälp om en liknande situation uppstod på nytt? Vilka föreställningar har patienten om vad en psykiatrisk behandling skulle innebära?
- Bedöm risken för ett upprepande på längre sikt:
Oftast inte så stor risk omedelbart efter försöket. När pat dock märker att situationen inte förändrats kan det kännas sämre eftersom att den psykiatriska kontakten inte heller hjälpte (dessa känslor kan komma även om patienten själv avvisat all form av hjälp—suicidala personer är inte alltid rationella...)
