Diagnostiska metoder

Som inte ger avbildning

D-Dimer

- Höjs vid all endogen trombbildning då den är en restprodukt som bildas då plasmin klyver fibrin.
- 80% sensitivitet för DVT, 95% sensitivitet för LE. Den högre sensitiviteten för LE beror på att tromberna vid detta tillstånd är större.
- Låg specificitet: En mängd andra tillstånd leder till förhöjd D-dimer (hjärtinfarkt, pneumoni, sepsis, cancer, postoperativt, 2a och 3e trimestern av graviditet)
- D-dimer är därför ett bra test att ta på icke sjukhusinlagda patienter för att utesluta LE. 95% av patienterna utan LE har normal D-dimer. 90% av patienterna med låg klinisk misstanke om LE som inte har LE har också normal D-dimer.

Blodgas

- Ej användbart för att diagnosticera LE . PO2 och PCO2 sjunker ofta vid LE, men detta är för ospecifikt.
- Blodgasen vid lungemboli är ofta  inte speciellt avvikande trots uttalad dyspné
- Jag skulle vel tro att blodgasen trots detta har en plats i utredningen för att bedöma och följa patientens tillstånd.

Hjärtmarkörer

- Troponinstegring sker till följd av mindre infarkter i höger kammare.
- BNP stiger till följd av sträckning av myokardiet.
- Båda dessa markörer visar på en ökning av komplikationer och mortalitet för den aktuella patienten.

EKG

- S1Q3T3: S-våg i I, Q-våg i III, inverterad T-våg i III. Specifikt fynd, men osensitivt.
- Inverterade T-vågor i V1-V4 är troligen det vanligaste fyndet. Ses ofta tillsammans med långsam R-vågsprogression. Detta liknar en akut anterior infarkt.
- Högerställd el-axel

Venöst ultraljud

- En normal ven pressas lätt samman av manuellt tryck från ultraljudsdopplern vid undersökning, medan en ven med DVT blir passivt utspänd. Detta är det viktigaste tecknet på DVT vid venöst ultraljud.
- Man kan även i vissa fall se tromben som en homogen lågekogen förändring i venen. Detta gör diagnosen än säkrare.
- När man komprimerar vaden skall flödet i venerna öka (ses med doppler). Detta sker inte vid DVT.
- Hög sensitivitet och specificitet för DVT ovan knät. Under knät mer operatörsberoende

CT thorax

- Med IV kontrast huvudsakliga diagnostiska metoden för LE .
- Visualiserar även små embolier pga 1mm snitt.
- Visualiserar även hjärtats kammare väl, vilket hjälper i bedömning av prognos . Förstorad höger kammare på CT hos patienter med lungemboli indikerar en 5ggr så hög mortalitetsrisk inom de närmsta 30 dagarna som lungemboli utan förstorad höger kammare.
- Differentialdiagnostik: Visar parenkymförändringar som kan vara alternativa förklaringar till patientens symptom: Pneumoni, emfysem, lungfibros, massa i lungparenkymet, aortapatologi.

Lungangiografi

- Invasiv undersökning som enbart används för patienter vars CT ej varit tillfredsställande eller då en intervention planeras i samband

Avbildande metoder: Flödeschemat visar deras plats i diagnostiken

med undersökningen (trombolys eller embolekomi

Lungscintigrafi

- Används ffa när patienten är allergisk mot kontrast.
- Albuminaggregat som märkts med radionukleotider som sänder ut gammastrålar injiceras intravenöst och fångas i lungornas kapillärer. Den strålning de avger visar lungornas perfusion.
- Inhalering av radiomärkta gaser (xenon, krypton) visar på lungornas ventilation.
- Normal ventilation + 2 eller flera segmentella perfusionsdefekter ger hög risk för lungemboli. Med denna bild kan man vara 90% säker på diagnosen.
- En helt normal lungscintigrafi indikerar en mycket liten risk för lungemboli.
- Abnormal ventilation indikerar differentialdiagnoser som astma eller KOL.
- Det är dock vanligt med inkonklusiv lungscintigrafi (varken normal eller högrisk). I denna grupp har 40% av patienterna lungemboli vid angiografi. Totalt sett specificitet på 10%

Ekokardiografi

- Ej pålitlig för diagnos då de flesta patienter med lungemboli har normalt EKO.
- Visar differentialdiagnoser som hjärtinfarkt, hjärttamponad och aortadissektion.
- Visar högerkammarfunktion.