Hyalint brosk

Beståndsdelar:
- 80% utgörs av vatten. Brosk är en hyperhydrerad gel.
- Majoriteten av den övriga vikten utgörs av proteoglykan och kollagen.

- Ligger på ledytorna i alla kroppens leder. Sprider ledens belastning över en större yta, tillåter glidning av två ben mot varandra med minimal friktion och förslitning, deformeras vid belastning så att vätska pressas ut och fungerar därför som stötdämpare.

- Mitoser saknas i normalt brosk. Ingen regenerering. Dock sker nybildning av brosk och ben vid tex artros.

- Broskskador läker med bildning av fibröst brosk som funktionellt inte är lika bra som hyalint. Det är mindre hållfast och degenererar därför med tiden.

Chondrocyter: Bara några få % av vävnadens volym. Ligger i lacunae (små vattenansamlingar) Till stora delar anaerob metabolism. Syntetiserar broskmatrix (kollagen II + aggrekan).
- Stora makromolekyler kan ej diffundera in i brosket, varför det innehåller mycket liten andel plasmaproteiner. De proteiner som finns i brosket är istället i mycket stor utsträckning syntetiserade av chondrocyter.
- Chondrocyterna interagerar med broskets makromolekyler via receptorer på cellytorna. På så vis förmedlas signaler på ökad eller minskad belastning på brosket till cellerna som i sin tur kan öka eller minska syntesen av nytt matrix som svar på stimulit.
- Chondrocyterna kan även påverkas av cytokiner som kommer utifrån. Dessa stimulerar till produktion av proteaser som bryter ned broskmatrix och till hämmad

syntes av broskmatrix.

Kollagen: Av typ II i hyalint brosk. Ger brosket dess draghållfasthet. Ligger längs med ytan av brosket, i ett tredimensionellt nätverk i centrum och vinkelrätt mot broskets bas i övergången till kalcifierade brosket.

Aggrekan och vatten: Aggregerade proteoglykaner. En stor mängd aggrekaner förenas till en hyaluronankedja och bildar gigantiska komplex, nästan lika stora som chondrocyterna. Ger brosket dess mekaniska egenskaper. Aggrekanerna har negativa laddningar pga de många sockermolekylerna (de är glukosaminoglykaner), varför de repellerar varandra.
- Pga sin storlek diffunderar de ej ut ur brosket. Det krävs dock mycket få proteolytiska enzymer för att dela dem i mindre bitar som kan diffundera bort.
- De binds till brosket då de sitter fast i kollagennätverket och binder i sin tur vatten i brosket.
- När brosket pressas samman trycks vatten ut ur det. När trycket sedan lättar suger aggrekanmolekylerna upp det förlorade vattnet igen.

Näringstillförsel: Brosk saknar vaskularisering, vilket förklarar dess dåliga läkningsförmåga (ingen inflammation efter skada).
- Näring diffunderar istället in när brosket komprimeras pga belastning på leden.

Artros

Normalt ben: Broskytan är glänsande och slät. Ledspringan är vid.

Avancerad artros: Total destruktion av ledbrosk med blottläggning av underliggande ben. Mer förtjockning av subkondralt ben. Broskskadan stimulerar reparationsprocesser, vilket leder till bildning av osteofyter i ledens periferi. Uppkomst av cystliknande förändringar.
- Röntgen: Visar tillkomst av osteofyter och pseudocystor samt förlust av hela ledspringan.

Brosk-destruktion

Förtjockat ben

Cysta

Osteofyt

Tidiga artrosförändringar: Ledbrosket destrueras partiellt på vissa håll och på samma platser förtjockas det underliggande subkondrala benet. Broskytan fransas upp och ytan blir matt, trådig och ojämn.

- Röntgen: Visar smalare ledspringa (brosk syns ej på rtg) och förtjockat subkondralt ben.

Näringsinflöde i brosket

inflammation, blödning eller skador på leden