- Orsak ofta okänd. Viktigast är att utesluta allvarliga och behandlingsbara tillstånd.
-
Riskfaktorer:
Hög ålder, tidigare ryggproblem, depression, ångest, missnöjdhet med arbetet.
- Nervrotsmärta i ett ben . Domningar och reflexbortfall inom nervens utbredningsområde. Vanligast L4-L5 pga påverkan på L5, samt L5-S1 pga påverkan på S1.
-
Glidning av en kota
i förhållande till nästa.
- Uppstår oftast i ländryggen
(L5 eller L4) och uppstår oftast pga att pars intraarticularis (del av kotbågen som går mellan processus articulatio superior och inferior) delats. Kallas istmisk spondylolistes. Kotan under den på vilken skadan sitter glider då posteriort.
- Sannolikt ej medfödd genes till sprickbildningen.
Uppstår efter 5 års ålder. Högre risk för mycket aktiva individer talar för en stressfrakturgenes. I ovanliga fall ligger ett våldsamt trauma bakom och orsakar då en fraktur på en kotbåge.
- Dysplastisk spondylolistes:
Är medfödd missbildning med underutveckling av intervertebralleder vilket ger spondylolistes.
-
Ålder:
Istmisk spondylolistes hos unga. Symptomdebut oftast i tidiga tonår.
Hos äldre ofta degenerativ
bakgrund.
- Symptom:
Oftast långsam symptomutveckling. Många gånger asymptomatiskt och upptäcks accidentellt. Smärta i ländrygg, skinkor, baksidor av lår. Kontrakturer i hamstringsmusklerna. Kan ge nervrotspåverkan eller spinal stenos vid uttalad glidning.
-
Palpabel nivåskillnad
mellan spinalutskotten till den påverkade kotan och kotan ovan. Den palpabla ”hyllan” hamnar i höjd med kotan ovanför den som glidit.
- Slätröntgen:
Ger diagnos. Extra projektioner i stående från sidan
Processus spinosus:
- Taggutskotten. Palpabla på ryggen.
- De löper diagnoalt utåt och nedåt, varför tex T12:s spianutskott palperas utanpå L1:s kotkropp
Processus transversus
Processus articulatio sup: Ledar mot den inferiora motsvarigheten på kotan ovanför
Processus articulatio inf: Ledar mot den superiora motsvarigheten.
Corpus vertebrae: Kotkropparna.
Anulus fibrosus
Nucleus pulposus
Medulla spinalis: Ryggmärgen. Löper i ett skyddande rör bildat av kotornas kotbågar posteriort och kotkroppar anteriort.
Spinalnerv:
Numreras efter mellan vilka kotor de löper ut. Segmentens ursprung i ryggmärgen förskjuts dock uppåt i förhållande till deras utlopp ur denna ju längre kaudalt man kommer. Ryggmärgen slutar sedan i L1-L2 nivå, men den sista spinalnerven löper ut som en coccygealnerv nedom kota L5.
- C1—C8 löper ut
ovanför
respektive kota. C8 löper dock ut mellan C7 och T1 (kota C8 finns ej)
- T1—T12 löper ut
under
respektive kota
- L1—L5 och S1—S5 löper ut
under
respektive kota
Intervertebrala diskarna består av ett fibröst hölje med en mjukare kärna av brosk
Foramen transversum: Sitter enbart i cervikala kotor. A vertebralis löper genom dessa kaudalt upp mot hjärnan för att försörja denna.
Slutet av ryggmärgen:
Ryggmärgen slutar i nivå L1-L2 (då ryggraden växer längre än märgen efter barndomen).
- Den avsmalnande änden av ryggmärgen kallas
conus medullaris
.
- De Lumbala och Sakrala nervrötter som skall löpa ut under L1-L2 nivå löper i en stor kvast kallad
Cauda Equina
ned från conus medullaris och ut vid respektive segment.
Revben:
12 par revben löper ut från respektive bröst-kota och ledar mot två ytor på kotan, en på posteriora delen av kotkroppen och en på distala transversalutskottet.
-
Det översta revbenet är C-format
och liknar ej de andra. Det sitter huvudsakligen ovan klavikeln.
-
Revben 2-7 är traditionella
och likartade i formen. Revben
1-7 fäster alla till sternum
via brosk.
- Revben 8-12 är falska revben.
Revben 8-10 fäster till sternum med ett gemensamt brosk, medan revben
11 och 12 är ”flytande”
och enbart fäster till respektive kota.
Pars intraarticularis: Del av kotbågen som löper mellan ledytorna
Rygg/bensmärta i primärvården: Orsaker |
|
Diskbråck |
4% |
Spinal stenos |
4% |
Kompressionsfraktur |
4% |
Skelettumör/-metastas eller infektion |
1% |
Sjukdom i inre organ |
<1% |