Sida 1 . Copyright Erik Boberg

Kortisol

- Deprimerade patienter har ofta förhöjda nivåer av kortisol i blodet. Särskilt melankoliska vilka får utebliven dygnsvariation.
- Kortisoleffekt på nervceller: Inducerar apoptos.
- De får också positiva dexametasonhämningstest då kortisolets negativa feed-back på hypofys och hypthalamus tycks vara utslagen.
- Kortisol skadar nervceller genom apoptos.

ACTH

ACTH-producerande celler i hypofysen

CRH-producerande neuron i hypothalamus:

CRH

- CRH har visat sig kunna ge depressionssymptom när det injicerats i försöksdjurs hjärnor.
- Förhöjda Sp-CRH ses hos deprimerade. Detta är tecken på att en depressiv effekt av defekt NE-signallering är ökade CRH-nivåer.
- CRH-effekt på amygdala: Väcker rädsla och stressreaktioner

Stress: Aktiverar HPA-axeln. Kontakter från amygdala med hypothalamus.

Depressionens patofysiologi

5-HT, NE, BDNF

- Motverkar apoptos och stimulerar till regenerering av nervceller.
- 5-HT (serotonin) stimulerar till produktion av BDNF (Brain Derived Neurotrophic Factor).
- Antidepressiva ökar nivåerna av alla dessa mediatorer i hjärnan och återställer därmed de degenererade förändringarna.

Skador på neuron

- Neuron- och gliaförlust har funnits i hippocampus och prefrontala kortex hos deprimerade
- Minskad nervaktivitet har också visats i dessa områden.
- Antidepressiva läkemedel och annan antidepressiv behandling (elchockterapi mm) har visat sig ge neurogenes i dessa områden och på detta sätt återställa den förlorade funktionen.

Glutamat

Frisätts av stress och skadar neuron via excito-toxicitet

Biogena aminer

- Dopamin, Noradrenalin, Serotonin. Alla antidepressiva behandlingar ökar aktiviteten av dessa monoaminerga transmittorer.
- Depressiva faktorer (reserpin, neuroleptika, karcinoidtumörer, postencefalitiska tillstånd etc) minskar aktiviteten av dessa transmittorer.
- Låg monoaminerg aktivitet är kopplad till depression och hög (dock svagare koppling) är kopplad till mani.
- Sambandet är dock inte entydigt: Detta gör att fokus har skiftat till receptorkänslighet . Antidepressiv behandling ger en nästan omedelbar hämning av upptaget av monoaminer, medan de depressiva symptomen tar ett par veckors behandling för att hävas. Detta anser man tyda på att en viktig läkande effekt av behandlingen är den ökade receptorkänslighet man kan observera (ffa för serotonin) efter en tids behandling.

Dopamin

- Signallerar i belöningssystemet. Låga dopaminnivåer

kan förklara hämningen vid melankolisk depression.

Serotonin

- Stimulerar till hallucinogena effekter, styr sömn och vakenhet, ätande och aptit.
- Låga nivåer kopplade till ökad suicidalitet vilket kopplas till försvagad impulskontroll.

Noradrenalin

- Förhöjd nivå i blodet vid melankolisk och psykotisk depression. Ökad presynaptisk frisättning minskar den postsynaptiska känsligheten (hos receptorerna).

Melatonin

- Utjämnad dygnsvariation vid melankoli (normalt ökad produktion nattetid).
- NE stimulerar melatoninproduktion. En låg NE-aktivitet sänker melatonin, vilket i sig stimulerar CRH-produktion (melatonin hämmar CRH-produktion).
- Ljus och mörker (signaler från retina) styr melatoninproduktion. Koppling till årstidsbundna affekter.

Neuroendokrina störningar

NE: Hämmar CRH toniskt

Belönings (DA, NE)—bestraffningssystemet (ACh)

Retikulära aktiverande systemet (NE, 5-HT)

Neuroendokrina systemet

Hämning

Vitalsymptom

Agitation

Hopplöshet, uppgivenhet, meningslöshet

Amygdala, hippocampus, nucleus accumbens

Hypo-thalamus

Integrativa cortex

Kognitiva/ exekutiva kortex (prefrontala)

Förändrad central signallering

- En hypotes är att det bakom depressionen finns en dysfunktionell signallering från limbiska strukturer till högre områden i CNS. Amygdala får en övervikt över frontala områden.
- Detta leder till överstimulering av hypothalamus och

aktivering av HPA-axeln.
- Dessutom hämmas exekutiva funktioner i frontala och prefrontala kortex.
- Vid långvarig depression atrofierar hippocampus . Atrofin är proportionell mot antal skov och deras längd.

Pyramidala—extrapyramidala systemet