Sida 1 . Copyright Erik Boberg

Akut stressreaktion (krisreaktion)

Uppkomst

- Uppträder som svar på trauma
- Ett samspel mellan personlighetens sårbarhet och traumats storlek avgör om en psykisk störning utvecklas eller ej (se stress-sårbarhetsmodell)
- Grundtonen är ångest. Symptomdebut i direkt anslutning till traumat (inom 1 timma). Symptom skall börja minska inom 8h efter ett övergående trauma och inom 48h efter ett mer ihållande trauma.
- Realångest: Orsaken är uppenbar för individen och omgivningen.

Huvudtyper av ångest

Fruktan: Ger en reaktion som ej förändrats särskilt under arternas utveckling. Ändamålsenlig då den skärper uppmärksamhet och möjliggör snabb och kraftfull reaktion

Dödshot: Soldat inför ett anfall, bilförare inför sladdande mötande bil, människor som får besked om en dödligt hotande sjukdom.

Hot mot trygghet, självkänsla: Rampfeber, studenter inför tentamen

Potentiell fara: Hos en mor vars barn leker utan hennes omedelbara uppsikt då hon ser tecken till en bilolycka.

Frustration: Ångest, besvikelse, bitterhet, irritation, ilska. Vidmakthållna eller förstärkta känslor då man inte kan släppa fritt sitt beredskapstillstånd (de fysiologiska förändringarna kan ej användas till något konstruktivt).
- Då man möter motstånd eller hinder för att uppfylla sina behov och ambitioner.
- Inskränkt rörelsefrihet: Häkten, fångläger
- Då man motarbetas, avfärdas eller får låg uppskattning för sina insatser

Separation: Del av sorgereaktion, särskilt under den första tiden. Ångestens fysiologiska förändringar kan ej leda till konstruktiva åtgärder, utan visar sig som rastlöshet och planlös överaktivitet.

Skuldkänslor: Då man förväntar sig ogillande eller straff från andra (pga sina egna handlingar) eller då man handlat mot sitt samvete (oavsett om andra drabbats eller ej).
- Ånger, samvetskval, rädsla för straff. Kan påskynda åtgärder, bekännelse, bön om förlåtelse eller gottgörande som leder till förändring.

Psykotiska stressreaktioner: Många har en påtaglig resistens mot dessa även vid starka påfrestningar. Alla får dock förr eller senare en psykotisk valör på sin ångest när påfrestningarna blivit tillräckligt stora. “Den som inte förlorar förståndet inför vissa ting har inget förstånd att förlora” (Doris Lessing)

Behandling

- Farmakologisk är underordnad bemötande: Akuta stressreaktioner och sorg är fysiologiska och kräver ej behandling. Den påföljande ångesten kan vara en drivkraft till handling och bör ej behandlas bort utan klar indikation.
- Sänkt grundstämning eller depressivt syndrom är ej i dessa fall indikation för antidepressiv behandling då denna sällan höjer grundstämningen, men kan ge kännbara biverkningar.
- Skuldkänslor, identifikationssymptom, suicidalitet, fördröjd sorg: Indikationer för psykiatrisk specialistvård.
- Adekvat bemötande: För att förhindra anpassningsstörningar eller andra patologiska tillstånd.
- Avreagering och genomarbetning: Tillåt och katalysera känslomässig reaktion på händelsen, utan att forcera. Låt patienten återuppleva situationen (denne börjar då ofta gråta). Viktigt vid fördröjd sorgereaktion. Psykoterapi.
- Konfrontation med kroppen: Ofta positivt, skall ske enligt det stöd som kan ges och enligt de sörjandes egna önskningar.
- Stöd bör ges så snart chockfasen är över: Ju längre man dröjer desto sämre blir möjligheterna att nå en fullständig bearbetning. Den sorgereaktion som inte

är avslutad inom ett par år riskerar att bli kronisk.

Farmakologisk

Denna behandling bör ses som underordnad sorgearbetet och syftar till att underlätta detta.

- Sömnstörning: Kan försvåra effektiv bearbetning. Zopiklon (Imovane) 7,5mg eller propiomazin (Propavan) 25mg.
- Stark ångest: Dagtid. Kan försvåra konstruktiv avreagering och genomarbetning. Oxazepam 10mg x 2-3.
- Bensodiazepiner: Varken försvårar eller underlättar sorgearbete.
- Psykotiska reaktioner: Grumlat medvetande, extrem hämning eller excitation. Kan innebära livsfara pga bristande realitetsanpassning, aktiv självdestruktivitet. Kan hävas med nedsövning eller ECT om kortvariga.