Sida 1 . Copyright Erik Boberg
- Progressiv, degenererande motorneuronsjukdom:
Rent motorisk och drabbar kortikospinala, samt kortikobulbära banor. Drabbar också motoriska framhornsceller i ryggmärgen och motoriska kranialnervskärnor.
- Olika former beroende på debutlokalisation: Klassisk ALS
med debut i spinalområdets neuron (centrala och perifera symptom),
progressiv bulbär pares
med dominans av symptom från nedre kranialnervskärnor och
progressiv spinal muskelatrofi
som drabbar ffa spinala framhornsceller.
- Annan motorneuronsjukdom som progredierar kan jämställas med ALS
med avseende på prognos och behandling.
- Incidens:
1-2/100 000
- Prevalens:
4-6/100 000
- Debut:
50-60 åå, men kan drabba från 20 åå och uppåt (sällsynt i tonåren).
- Prognos och överlevnad:
75% döda inom 5 år efter debut. Längre överlevnad för ffa de med progressiv spinal muskelatrofi (10 år eller mer ibland).
- Okänd etiologi.
Virus, intoxikation, brist på spårämnen?
- Hereditet:
Familjära former förekommer (10% av pat), med både recessivt och dominant nedärvning. Ett 10-tal olika gener har föreslagits, bla SOD1.
- Patologi:
Utfällningar av ubiquitin i
motorisk kortex
och
ryggmärgens framhorn
. Utbredd degeneration av framhornens och kranialnervskärnornas neuron ger nedre motorneuronskada. Skada på motorkortex och degenereation i den anterolaterala vita substansen ger övre motorneuronskador (kortikospinala banor löper här).
- Progredierande pareser
(övre och nedre motorneuronskada)
förenade med fascikulationer och muskelatrofi
(nedre motorneuronskada)
.
Dessutom varierande grad av reflexstegring och spasticitet (övre motorneuronskada).
- Centrala symptom kan maskeras
av perifert bortfall.
- Babinskis tecken:
Saknas ofta. Spasticitet och reflexstegring blir istället tecken på central skada.
-
Symptomens lokalisation:
Oftast proximal atrofi och svaghet i initialskedet (liknar därmed hereditära motorneuronsjukdomar). Oftast unilateralt vid debut och sedan snabbt progress till bilateral nedsättning.
- Progressiv bulbärpares:
Ffa motorik från NIX-NXII inledningsvis. Dysartri (tungpares, dålig gomslutning), tendens att svälja fel (pares i n IX, X), tungfascikulationer och tungatrofi (NXII). Salivöverskott påtagligt besvär.
- Pseudobulbärpares:
Skada på kortikonukleära neuron. Spastisk dysartri, sväljningssvårigheter, mimikfattigdom, attacker av omotiverad gråt och skratt. Stegrad svalg– och masseterreflex.
- Progressiv spinal muskelatrofi:
Spinala, perifera, motoriska neuron drabbas enbart. Börjar oftast distalt i extermiteterna. Oftast långsammare förlopp och begränsar sig till perifera, spinala neuron under lång tid.
- Primär lateralskleros:
Progredierande, generella spastiska pareser, utan nämvärda nedre motorneuronstörningar.
- Ej drabbade nerver:
Ögonmuskler och sfinktrar. Ej heller glatt muskulatur. Sensoriken bevarad.
- Kognitiv svikt:
Hos 3-5% tecken till frontotemporal demens.
- Generellt förlamningstillstånd: Oavsett
sjukdomstyp, efter en tid. Tilltagande andningssvikt som i kombination med aspirationer leder till döden.
- Främst klinisk diagnos:
Multifokal, progredierande central och/eller perifer pares utan sensibilitetsstörning, med eller utan bulbära symptom.
- EMG:
Bekräftar kliniska fynd. Pågående denervation och reinnervation på flera spinala och bulbära nivåer. Normala perifera nervledningshastigheter (ej myelinskada).
- MEP:
Nedsatt impulsfortledning i kortikospinala neuron (skada på kortikospinala banan)
- Process i cervikalmärgen (diskbråck etc):
Kan ge spasticitet i nedre extremiteter (kortikospinal hämning) och atrofi i övre (tryck på motorneuron lokalt i halsrygg). Ger dock oftast sensoriska symtpom. MRT om oklarhet.
- Kennedys syndrom:
Kan ge bilaterala tungfascikulationer och andra bulbära symptom. Diff till Progressiv Bulbär Pares. I stort sett enbart män. Gynekomasti, testisatrofi, nedsatt fertilitet. Gen-testning.
-
Myastenia gravis
kan också ge bulbära symptom (dock ej fascikulationer). EMG, repetitiv nervstimulering, antikroppsanalys.
- Myopati:
Polymyosit, mitokondriella myopatier, muskeldystrofi. EMG, ev muskelbiopsi, DNA-test.
- Polyneuropati med motorisk övervikt:
Charcot Marie Tooth. EMG, EnEG.
- Neurogen inflammation:
Neuroborrelios, MS. MRT + LP.
- Riluzol (Rilutek)
(glutamathämmare) förlänger överlevnad med några månader.
-
Baklofen och botulinumtoxininjektion
mot
Progressiv spinal muskelatrofi: Drabbar ffa spinala framhornsceller. Ger ett långsammare förlopp, med debut av symptom distalt i extremiteterna. Slappa (perifera) pareser och atrofi.
Klassisk ALS: Debuterar i ryggmärgens kortikospinala och nedre motorneuron. Ger en blandbild av perifera och centrala symptom, oftast med debut i proximal muskulatur.
Progressiv bulbär pares: Drabbar kranialnervskärnor, ffa de nedre (IX-XII). Ger dysartri och dysfagi, tungfascikulationer och tungatrofi.
Primär lateralskleros: Progredierande, generella spastiska pareser, utan nämvärda nedre motorneuronstörningar.