Sida 1 . Copyright Erik Boberg

Karakteristika

- Progressiv, degenererande motorneuronsjukdom: Rent motorisk och drabbar kortikospinala, samt kortikobulbära banor. Drabbar också motoriska framhornsceller i ryggmärgen och motoriska kranialnervskärnor.
- Olika former beroende på debutlokalisation: Klassisk ALS med debut i spinalområdets neuron (centrala och perifera symptom), progressiv bulbär pares med dominans av symptom från nedre kranialnervskärnor och progressiv spinal muskelatrofi som drabbar ffa spinala framhornsceller.
- Annan motorneuronsjukdom som progredierar kan jämställas med ALS med avseende på prognos och behandling.

Epidemiologi

- Incidens: 1-2/100 000
- Prevalens: 4-6/100 000
- Debut: 50-60 åå, men kan drabba från 20 åå och uppåt (sällsynt i tonåren).
- Prognos och överlevnad: 75% döda inom 5 år efter debut. Längre överlevnad för ffa de med progressiv spinal muskelatrofi (10 år eller mer ibland).

Etiologi och patologi

- Okänd etiologi. Virus, intoxikation, brist på spårämnen?
- Hereditet: Familjära former förekommer (10% av pat), med både recessivt och dominant nedärvning. Ett 10-tal olika gener har föreslagits, bla SOD1.
- Patologi: Utfällningar av ubiquitin i motorisk kortex och ryggmärgens framhorn . Utbredd degeneration av framhornens och kranialnervskärnornas neuron ger nedre motorneuronskada. Skada på motorkortex och degenereation i den anterolaterala vita substansen ger övre motorneuronskador (kortikospinala banor löper här).

Symptom

- Progredierande pareser (övre och nedre motorneuronskada) förenade med fascikulationer och muskelatrofi (nedre motorneuronskada) . Dessutom varierande grad av reflexstegring och spasticitet (övre motorneuronskada).
- Centrala symptom kan maskeras av perifert bortfall.
- Babinskis tecken: Saknas ofta. Spasticitet och reflexstegring blir istället tecken på central skada.
- Symptomens lokalisation: Oftast proximal atrofi och svaghet i initialskedet (liknar därmed hereditära motorneuronsjukdomar). Oftast unilateralt vid debut och sedan snabbt progress till bilateral nedsättning.
- Progressiv bulbärpares: Ffa motorik från NIX-NXII inledningsvis. Dysartri (tungpares, dålig gomslutning), tendens att svälja fel (pares i n IX, X), tungfascikulationer och tungatrofi (NXII). Salivöverskott påtagligt besvär.
- Pseudobulbärpares: Skada på kortikonukleära neuron. Spastisk dysartri, sväljningssvårigheter, mimikfattigdom, attacker av omotiverad gråt och skratt. Stegrad svalg– och masseterreflex.
- Progressiv spinal muskelatrofi: Spinala, perifera, motoriska  neuron drabbas enbart. Börjar oftast distalt i extermiteterna. Oftast långsammare förlopp och begränsar sig till perifera, spinala neuron under lång tid.
- Primär lateralskleros: Progredierande, generella spastiska pareser, utan nämvärda nedre motorneuronstörningar.
- Ej drabbade nerver: Ögonmuskler och sfinktrar. Ej heller glatt muskulatur. Sensoriken bevarad.
- Kognitiv svikt: Hos 3-5% tecken till frontotemporal demens.

Progress

- Generellt förlamningstillstånd: Oavsett

sjukdomstyp, efter en tid. Tilltagande andningssvikt som i kombination med aspirationer leder till döden.

Diagnostik

- Främst klinisk diagnos: Multifokal, progredierande central och/eller perifer pares utan sensibilitetsstörning, med eller utan bulbära symptom.
- EMG: Bekräftar kliniska fynd. Pågående denervation och reinnervation på flera spinala och bulbära nivåer. Normala perifera nervledningshastigheter (ej myelinskada).
- MEP: Nedsatt impulsfortledning i kortikospinala neuron (skada på kortikospinala banan)

Differentialdiagnoser

- Process i cervikalmärgen (diskbråck etc): Kan ge spasticitet i nedre extremiteter (kortikospinal hämning) och atrofi i övre (tryck på motorneuron lokalt i halsrygg). Ger dock oftast sensoriska symtpom. MRT om oklarhet.
- Kennedys syndrom: Kan ge bilaterala tungfascikulationer och andra bulbära symptom.  Diff till Progressiv Bulbär Pares. I stort sett enbart män. Gynekomasti, testisatrofi, nedsatt fertilitet. Gen-testning.
- Myastenia gravis kan också ge bulbära symptom (dock ej fascikulationer). EMG, repetitiv nervstimulering, antikroppsanalys.
- Myopati: Polymyosit, mitokondriella myopatier, muskeldystrofi. EMG, ev muskelbiopsi, DNA-test.
- Polyneuropati med motorisk övervikt: Charcot Marie Tooth. EMG, EnEG.
- Neurogen inflammation: Neuroborrelios, MS. MRT + LP.

Multidiciplinärt omhändertagande

- Riluzol (Rilutek) (glutamathämmare) förlänger överlevnad med några månader.
- Baklofen och botulinumtoxininjektion mot

Amyotrofisk lateralskleros (ALS)

Progressiv spinal muskelatrofi: Drabbar ffa spinala framhornsceller. Ger ett långsammare förlopp, med debut av symptom distalt i extremiteterna. Slappa (perifera) pareser och atrofi.

Klassisk ALS: Debuterar i ryggmärgens kortikospinala och nedre motorneuron. Ger en blandbild av perifera och centrala symptom, oftast med debut i proximal muskulatur.

Progressiv bulbär pares: Drabbar kranialnervskärnor, ffa de nedre (IX-XII). Ger dysartri och dysfagi, tungfascikulationer och tungatrofi.

Primär lateralskleros: Progredierande, generella spastiska pareser, utan nämvärda nedre motorneuronstörningar.