- Epilepsi:
5-10% av SLE-pat. Kan vara denutsymptom
-
Psykiatriska besvär:
Depression, eller mildare reaktion på att pat har fått systemisk sjukdom.
- Anemi:
Sekundär till inflammation eller hemolytisk.
- Trombocytopeni
troligen pga autoantikroppar mot trombocyter.
- Antifosfolipidsyndrom:
Ökad trombosrisk (arteriella och venösa), ökad risk för missfall hos kvinnor.
att UV-ljuset ger cellskada och därmed frisättning av nukleära antigen).
- Andra hudutslag:
Diskoida (varierande solberoende) och makropapulära (ej solberoende).
- Aftösa sår:
På orala och genitala slemhinnor.
-
Alopeci
- Perikardit:
35% av SLE-pat.
- Endokardit:
25% av SLE-pat
- Ateroskleros:
Starkt ökad frekvens vid SLE. Låggradig kronisk inflammation i kärl bidrar sannolikt.
- Pleurit:
50% av SLE-pat.
- Lungvaskulit och alveolit:
Ovanliga, men allvarliga—kan leda till svår restriktiv lungsjukdom.
- Glomerulonefrit: 25% av SLE-pat. Immunkomplex-deposition i glomeruli. Ger nefrotiskt syndrom.
-
Strokesyndrom och TIA
pga ischemisk kärlsjukdom i hjärnan. 15% av SLE-pat. Ej pga vaskulit utan pga ateroskleros.
- Feber, trötthet, sjukdomskänsla, dålig aptit, viktminskning.
- Pga inflammation, anemi, hjärt-/lungmanifestationer.
- Ledvärk, ledinflammation hos 90% av pat
- Myosit, kronisk muskelvärk
- Vanligt förekommande symptom.
- Fjärilsexantem utlösta av solexponering (man tror
granulocyter och makrofager
via Fc
γ
-receptorer, vilket leder till deras fagocyterande.
-
Vid SLE tror man att systemen för bortförande av immunkomplex är nedreglerade
, framför allt till följd av olika ärftliga mutationer i de gener som styr dem. Till exempel har man sett att personer med defekter i C1q, C2, C4 eller Fc
γ
R har en klart förhöjd risk att utveckla SLE.
-
När immunkomplexen inte kan föras bort fastnar de istället i kärlväggar
, tex i glomeruli och initierar där en inflammation pga komplementaktivering och Fc
γ
R.
-
Inflammationen leder till cellskada och bildandet av ännu fler nukleära antigen
som kan driva på skapandet av immunkomplex och autoantikroppar ytterligare.
-
INF
α
tros spela en central roll i uppkomsten då det kan aktivera autoreaktiva B– och T-celler, samt då det inducerar apoptos och därmed produktion av de utlösande antigenen.
- Skapas av dendritiska celler vid virusinfektioner
-
En teori bakom uppkomsten av SLE
som bygger på att kroppens system för att ta hand om apoptotiskt material är skadat.
- När en cell dör exponeras dess intranukleära antigen
(oftast i/på apoptotiska kroppar) för omvärlden.
-
Dessa binder i cirkulationen
till naturligt förekommande
IgM
.
-
Det finns också B– och T-celler som är reaktiva mot dessa antigen
och via interaktioner med varandra initierar produktionen av IgG-antikroppar mot de intranukleära antigenen
(Anti-Nukleära Antikroppar—ANA)
.
- Komplex bildas mellan antigen och antikroppar
, vilka i sin tur aktiverar komplementsystemet och därmed flera mekanismer för deras bortförande ur cirkulationen.
-
Dels kan C3b och C4b binda komplex och sedan associera dessa till erytrocyter
, vilka så småningom destrueras i mjälten eller i leverns makrofager.
-
Dels kan immunkomplexen aktivera
Aktivt C1q
C3b
C4b
C3a
C5a
IL-1, IL-6, IL-10, TNF α , proteaser, prostaglandiner, etc.
Apoptotisk cell
Apoptotisk kropp: Innehåller nukleära antigen.
B-cell
T-cell
Antikroppar mot nukleära antigen (ANA)
TcR
MHCII
IgM (BcR)
Naturligt IgM
Fc γ R
Autoreaktiva immunceller:
Förlorad självtolerans mot de nukleära antigenen är också med som en del i patogenesen bakom SLE.
- Både T– och B-celler är vid SLE överreaktiva, vilket leder till produktion av stora mängder autoantikroppar.
Komplementaktivering
Inaktivt C1q
Dendritisk cell
Virus