Sida 2 . Copyright Erik Boberg

Egenskaper som en cell måste förvärva för tumöromvandling: Förmåga till metastasering

Invasion av ECM / basalmembran:

1. Tumörcellerna släpper från varandra: Pga förlorad funktion hos proteinet E-cadherin hos de flesta epiteliala cancerformer. E-cadherin binder samman celler med varandra.
2. Degradering av lokalt interstitium och ECM-prot. Sker genom att nedbrytande enzymer (MMPs) skapas av tumörcellerna själva, eller genom inducering av stromala celler (fibroblaster och inflammatoriska celler) så att dessa skapar proteaserna.
- De klyvda produkterna har ofta tillväxtfrämjande, angiogena eller kemotaktiska egenskaper. Dessutom kan tillväxtfaktorer klyvas loss från sina lagringsplatser i ECM mha MMPs.
- Överuttryck av proteaser är vanligt i många typer av tumörer , och betydligt större i maligna än i benigna tumörer.

3. Vanliga celler sitter fast i laminin och kollagen från basalmembranet via integriner. Förlust av detta fäste leder till apoptos. Föga förvånande är att tumörcellerna lyckas undvika denna typ av celldöd . Klyvningen av ECM-proteinerna (tex basalmembranproteinet kollagen IV av MMP-2 och MMP-9) leder till att nya fästytor bildas och migration stimuleras.
4. Förflyttning av tumörcellerna sker mha en mängd kemotaktiska ämnen (tex HGF/SCF, IGF-I/II) bildade av cellerna själva och av stromala celler. Klyvningsprodukter från ECM-proteiner (kollagen, laminin) är även dessa kemotaktiska. Faktorerna verkar på många olika receptorer och leder till modifiering av cytoskelettet hos cellerna.

Transport genom blodbanan och uppkomst av metastaser

- Tumörcellerna måste överleva värdens immunförsvar som de stöter på när de träder in i blodbanan. Detta underlättas i vissa fall av aggregering av celler och trombocyter till tumörcellsblodproppar. På så sätt skyddas tumörcellerna från interaktion med immunförsvaret.
- Extravasation involverar adhesion till endotelet och förflyttning genom basalmembran och ECM med liknande mekanismer som de beskrivna ovan.

Faktorer som underlättar förutsägelse av vilket organ metastasen hamnar i:

- Cancerns ursprungsorgan: Ofta sprider sig en tumör till det organ vars kapillärbädd är den nästföljande efter att tumörcellerna tagit sig till blodbanan från orginalorganet.
- Adhesionsmolekyler: Vissa tumörer uttrycker adhesionsmolekyler vars ligander uttrycks främst i kapillärbädden hos specifika organ. Detta kan vara orsaken till att lungcancer ibland sprider sig till binjurarna, men aldrig till skelettmuskulatur.
- Kemokiner: Humana bröstcancerceller uttrycker höga nivåer av

kemokinreceptorerna CXCR4 och CCR7. Liganderna för dessa receptorer uttrycks bara på organ dit bröstcancer metastaserar.
- Mottaglighet hos mål-stroma: I vissa fall misslyckas en tumör att sprida sig till en vävnad på grund av att miljön där inte är tillräckligt gynnsam för att tumören ska kunna växa när den väl hamnat där.
- Trots att vi vet allt detta kan vi fortfarande aldrig exakt förutsäga var en tumör kommer att metastasera. [Evidently, many tumors have not read the relevant chapters of the pathology textbooks!]
- Länge har man tänkt sig att det är en liten subpopulation av celler i en tumör som står för metastaseringen. Dessa celler har genom vidare mutationer utvecklat den nödvändiga genotypen för att kunna skapa metastaser. Nya studier med jämförelser i DNA-uttryck mellan metastaser och orginaltumörer visar dock att de ofta inte skiljer sig åt speciellt mycket. (Till exempel har man hittat vissa typer av bröstcancrar som uttrycker ungefär samma gener som metastaser man undersökt, utan att visa några kliniska tecken på att själva metastasera.) Man tror nu istället att aggressiva cancerformer nästan har alla egenskaper som krävs för metstasering från början. Endast ett fåtal ytterligare mutationer krävs och dessa har de celler som koloniserar andra vävnader genomgått.