Sida 4 . Copyright Erik Boberg
- 5-10% av humana cancrar faller under någon av nedanstående kategorier. Den genetiska faktorn är ofta subtil och indirekt. Vissa ärftliga defekter kan öka risken att drabbas av vissa cancertyper om personen påverkas av specifika miljövariabler. Polymorfismer i drogmetaboliserande enzymer ger högre risk för lungcancer om man röker till exempel.
- En enda gen
ger kraftigt ökad risk att drabbas av viss typ av cancer.
- Autosomalt dominant mönster
i ärftligheten.
- Retinoblastom
hos barn ett bra exempel (se nedan vid Rb-avsnittet), 40% är familjära.
- Li-Fraumeni
syndrom är ett annat exempel (p53-mutation).
- Ej distinkt mönster
som hos de ärftliga syndromen.
- Exakt vilken/vilka gener som är inblandade
och typ av nedärvning
ej helt klarlagt.
- Karakteristika
för familjära cancrar är: Drabbar personerna i tidig ålder. Tumörer ses/har setts hos två eller flera nära släktingar till patienten. Ibland får patienten även multipla eller bilaterala tumörer
- I princip alla vanliga cancerformer som uppstår sporadiskt
finns i familjära former.
- Exempel:
Xeroderma Pigmentosum.
- Skiljer sig från de ärftliga syndromen
genom att vara recessiva.
- DNA-reparationsmaskineriet är skadat
, vilket leder till fler mutationer.
- Ger den drabbade en ökad risk
att drabbas av cancer (=predisponerar för cancer).
- Ihållande regenerativ replikation:
I kanten av en kronisk hud-fistel eller vid ett sår som inte läker (kan
ge skivecellskarcinom). Levercirros kan ge hepatocellulärt karcinom.
- Hyperplastiska och dysplastiska proliferationer:
Atypisk hyperplasi i endometriet kan ge endometrialt karcinom, dysplasi i bronkernas mukosa pga cigarettrökning kan ge bronkogent karcinom.
- Kronisk atrofisk gastrit:
Mycket skadlig anemi eller långvarig infektion av helicobacter pylori kan ge gastriskt karcinom.
- Kronisk ulcerös kolit:
kan ge colorektalt karcinom.
- Leukoplaki i munålan, vulvan eller på penis:
Ökad risk för skivcellskarcinom.
- Villösa adenom i colon:
Hög risk för omvandling till colorektalt karcinom.
- Risken att en benign tumör ska omvandlas till malign
är varierande, beroende på tumörtyp (50% risk hos adenom i colon, i princip ingen risk för leiomyom i uterus).
- Fundamentalt för ursprunget till alla tumörer
är de genetiska förändringar tumörcellerna har genomgått som tillåter dem att växa oberoende av kroppens kontrollmekanismer för celltillväxt.
- Cancertumörer är monoklonala
, de uppstår ur en enda muterad cell. Detta kan testas genom att man ser efter vilken av en kvinnas X-kromosomer som är nedtystad i tumörens celler (vilken X som tystas är slumpmässigt i kroppen, men för monoklonala tumörer är samma kromosom tystad i alla celler).
- Tumörer har en förmåga att öka sin aggressivitet och överlevnadsförmåga med tiden.
Detta sker på grund av olika mutationer i dotterceller till tumören som ger dem olika fördelar. Många mutationer är letala för cellerna, men de som överlever kan bidra med sin ”förmåga” till tumörväxten (tex invasivitet, metastatik, lägre krav på tillväxtfaktorer, ickeantigena mfl).
- Även fast de flesta maligna tumörer är monoklonala i sitt ursprung
har de en vid
uppsättning olika celler i sig när de blir kliniskt synbara.
- De genetiska förändringar som leder till tumörbildning ger de muterade cellerna tillväxt- och överlevnadsövertag över vanliga celler.
- Muterade alleler kallas onkgener. Betraktas som dominanta då det räcker med att en allel muteras för att cellförändring ska ske.
-
Båda allelerna måste oftast muteras
för att ge cellförändring. (recessiva onkgener).
-
”Promotors”:
Rb, p53; mutation leder till att
bromsarna släpps i cellcykelkontrollen.
- ”Caretakers”:
Mutationer i dessa
försvagar cellens DNA-reparationsförmåga
. Detta kan indirekt leda till tumörbildning då dessa celler mycket lätt muteras och därför löper stor risk att få en mutation i en supressor- eller protoonkgen till exempel. (mutationsfenotyp)
- Beter sig antingen som dominanta eller recessiva onkgener.
