Sida 6 . Copyright Erik Boberg

Tumöregenskaper

Differentiering

- Differentieringsgrad: Den grad till vilken tumörcellerna liknar sina ursprungliga motsvarigheter  (differentiering).
- Benigna tumörer består av väldifferentierade celler som därmed har nära likhet med ursprungscellerna. Ett lipom består av fettceller med fettfyllda intracellulära vakuoler och ett chondrom består av broskceller som syntetiserar sitt normala broskmatrix. Mitoser är extremt få till antalet och normala till sin konfiguration.
- Maligna tumörer karakteriseras av många olika långt differentierade celler från mycket väldifferentierade till helt odifferentierade. Moderat väldifferntierade tumörer ligger mitt i skalan…
- Väldifferentierade tumörer skapar ofta de hormoner/sekret som deras ursprungsorgan tillverkar. Väldifferentierade skivcellskarcinom skapar keratin. Väldifferentierade hepatocellulära karcinom skapar galla
- Vissa tumörer skapar fosterproteiner som inte uttrycks av vanl vuxna individer. Andra kan skapa hormoner fast de inte har sitt ursprung i endokrin vävnad (tex vissa lungkarcinom som skapar ACTH, PTH-liknande hormon, insulin, glukagon mfl).

Anaplasi

- Betyder brist på differentiering . Anaplastiska tumörer är maligna och består av odifferentierade celler. (Anaplasi = att bilda baklänges [ung.]). Termen antyder att cellerna dedifferentierats , dvs gått bakåt i utvecklingen.
- Man har dock även hittat tumörer som har sitt ursprung i stamceller och då är istället den bakomliggande mekanismen en misslyckad differentiering.
- Anaplastiska celler uppvisar hög pleomorfism (variation i storlek och form).
- Kärnorna är extremt hyperkromatiska (mörkt

färgade, innehållandes mkt tätt heterokromatin) och stora (kärna-cytoplasma = 1:1). De kan även ha bisarra former.
- Jätteceller syns ofta och dessa kan ha en gigantisk kärna eller flera små.
- Gott om mitoser ses ofta och de är ofta atypiska till utseendet. De kan ha tri- eller kvadripolära spolar.
- Cellernas tillväxt är ofta oordnad och de kan helt ha förlorat orienteringen i förhållande till varandra. De kan helt ha förlorat kommunikation med varann.

Dysplasi

- Ses oftast i epitel. Förlust av likformighet och orientering hos individuella celler i en vävnad. Dysplastiska celler är ofta pleomorfa med hyperkromatiska kärnor som är onormalt stora. Mitoser är vanligare än normalt och sker på fel ställen (inte i basallagret hos stratifierat skivepitel tex).
- Dysplastiska förändringar som involverar hela tjockleken på epitelet refereras till som carcinom in situ och sägs vara preinvasiva stadier till cancer.
- Dysplasier utvecklas inte alltid till cancer .
- Ju mer snabbväxande och anaplastisk en tumör är , desto mindre sannolikt är det att dess celler har specialiserad funktionell aktivitet.