Kronisk sjukdom
med nedsatt känslighet hos bisköldkörtlarna för höga Ca-nivåer. Nedsättningen beror av adenom, karcinom eller hyperplasi i körtlarna.
- 3 ggr vanligare
hos postmenopausala kvinnor än hos män.
Prevalens 2%
.
Orsakas av: Adenom
(75-80%).
Primär hyperplasi
(10-15%) – diffus eller nodulär.
Karcinom
i paratyroidea (<5%). Sporadisk hyperplasi eller adenom står för >95% av den primära hyperparatyroidismen.
-
Familjära former
inkluderar MEN-1 och -2A (se tyroideakompendiet) samt den ovanliga
familjära hypokalciuriska hyperkalcemin
som beror av en mutation i den calciumkännande receptorn (CASR) på paratyroideas chief celler och efterföljande okontrollerad PTH-sekretion.
-
Flytt av genen PRAD1
så att uttrycket av denna gen istället regleras av TSH:s reglerande region ger överuttryck av genen i paratyroidea.
-
Genen kodar för en cyklin
(Cyklin D1), varför ett överuttryck av denna gör att cellerna växer okontrollerat.
- Den andra bakomliggande mutationen är i
tumörsuppressorgenen MEN1
– en mutation som ligger bakom syndromet MEN-1
Hyperplasi: Multiglandulär process. Flera av paratyroideakörtlarna är förstorade. Dock kan i vissa fall bara en eller två körtlar vara synbart förstorade, vilket försvårar differentiering från adenom. Hyperplasifoki har nästan inget synbart stromalt fett.
Adenom: Drabbar i stort sett alltid enbart en av körtlarna. De andra körtlarna är istället oftast ihopsjunkna till följd av negativ feedback pga ökade Ca2+-nivåer i blodet och efterföljande atrofi. Väl inringad, mjuk, solbränd nod med en fin kapsel. 0,5-
5g. Främst chief celler. Adenomen har nästan inget synbart stromalt fett.
Karcinom: Fasta och hårda tumörer som sitter fast i omgivande vävnad till följd av fibros eller infiltrativ växt. Infiltrativa inväxten och metastatisk spridning är de enda entydiga karakteristika som finns för karcinomen när de ska skiljas från adenomen. Oftast >5g, ibland >10g i vikt. Ensamma utväxter, dominerade av chief celler.
Skelettet: Ökade antal osteoklaster som eroderar benmatrix, speciellt i de långa tubulära benens metafyser. Ökad osteoblastaktivitet följer benresorptionen och nya, tunna trabekler bildas.
Njurar: Njurstenar blir vanligare pga hyperkalcemin. Kalcifiering av njurtubuli och –interstitium ses också.
Symptom:
Sällsynt med de klassiska symptomen på hyperkalcemi då stegringen är kronisk och långsam.
-
Vanligast är asymptomatisk patient
med blygsam hyperkalcemi.
- Vissa har
Osteopeni eller osteoporos
.
-
Normal njurfunktion + förhöjt joniserat Ca + relativt förhöjt PTH + sänkt fosfat
ger diagnos!
- S-fosfat är som regel < 1,1mmol/L vid normal njurfunktion.
Kirurgisk
är botande. Indikationer är framför allt organpåverkan/symptom till följd av hyperkalcemin:
- Osteoporos, nedsatt njurfunktion, neuromuskulära
symptom är vanliga OP-indikatorer.
- De två förstnämnda går lätt att mäta, medan den tredje indikatorn är mer diffus och värderas enskilt från fall till fall.
Lindrig hyperparatyroidism + avsaknad av organpåverkan: Ge råd om bra vätskeintag (särskilt vid feber eller varmt klimat) + följ med provtagning 1-2ggr/år.
- S-Ca x 2:
Minst en av mätningarna bör vara joniserat Ca.
-
PTH:
För att gruppera enligt tabell på förra sidan. Skiljer på om paratyroidea är grundorsak eller ej. Vid njursvikt (GFR < 60) reteneras PTH, varför tolkningen försvåras.
-
Njurfunktion:
Na, K, kreatinin, albumin
-
Leverstatus:
ASAT, ALAT, GT, ALP
-
Tyroidea:
TSH, fritt T4
-
Inflammatorisk sjukdom/lymfom/myelom:
Blodstatus + diff, SR, proteinanalys i plasma + urin
-
Malignitetsscreening:
Lungröntgen, mammografi, skelettscint
- Försök att bedöma om
hyperkalcemin beror av ökat inflöde
från tex
skelettet
(malignitet),
gastrointestinalkanalen
(Vit D intox, sarkoidos) eller
sänkt njurfunktion
(sekundär hyperpara). Detta underlättar den vidare handläggningen.
- Ond cirkel:
Hyperkalcemi ger osmotisk diures, vilket ger dehydrering och sänkt glomerulär filtration. Detta förvärrar i sig njursvikten och därmed hyperkalcemin osv.
1. Bryt den onda cirkeln
genom att ge vätska! NaCl (då Na ofta förloras pga diuresen) eller Ringer-acetat. 3-6l första dygnet (70kg—tänk på intorkningsgrad, hjärt– och njurfunktion).
2. Kalcitonin:
Ett hormon som normalt produceras av Chief cells i tyroidea och hämmar benresorption, samt ökar Ca-utsöndring i njurarna. Ringa fysiologisk effekt, men används terapeutiskt.
Effekten sätter in efter 3-6h
och håller i sig 3-5 dagar vid upprepad behandling. På detta sätt får bisfosfonaterna tid att utöva sin effekt.
-
Vid svår hyperkalcemi:
Joniserat Ca > 1,7/korr Ca > 3,5mmol/L.
- Höga doser vid PTHrP-producerande tumör, då peptiden i sig hämmar Ca-utsöndring i njurarna.
3. Sätt in bisfosfonater: Dessa hämmar skelettresorption. Sätt in när patienten är rehydrerad och om njurfunktionen tillåter. Effekten sätter in efter 3-5 dagar. Höga doser vid PTHrP-producerande tumör.
Vid granulomatös hyperkalcemi (sarkoidos, granulomatos, lymfom, leukemi, myelom):
Glukokortikoider! Dessa minskar den inflammatoriska aktiviteten och därmed alfa1-hydroxylasaktiviteten hos granulomen. Dessutom minskas cytokinproduktionen och därmed benresorptionen.
Kortison + rehydrering räcker oftast vid hyperkalcemi av dessa orsaker.
- Metylprednisolon infusion
eller
po prednisolon
40mg/dygn i båda fallen (alt hydrokortison 100-200mg iv x 3).
4. Överväg dialys:
Kan vara enda utvägen vid livshotande hyperkalcemi.
5. Behandla grundsjukdomen
så snart som möjligt för att förhindra källan till rubbningen.
- Beror av orsaken
till den kroniska hyperkalcemin.
- Övervaka njurfunktionen:
Njurarna tar skada av långvarigt högt Ca. Ge råd om ökat vätskeintag (2l/dygn) vid feber, varmt klimat, etc.
- Osteolytiska metastaser:
Bryt den onda cirkeln där skelettsönderfallet frisätter substanser som gynnar tumörtillväxten. Detta görs med
bisfosfonater
.
- Sarkoidos, lymfom, etc:
Recidiverande hyperkalcemi under sommarhalvåret pga ökade mängder substrat för calcitrioltillverkning, tillverkade i huden. Perorala steroider kan periodvis behöva ges.