(totalt höftvärde eller ”neckvärde”. Diagnos ställs mha T– eller Z-score som framräknas.
- Det område med lägst täthet används för diagnos och frakturprediktion.
Diagnosticerar kotkompressioner:
Röntga vid akut påkommen ryggvärk, eller återkommande episoder. Längdminskning >3-5cm skall också inge misstanke.
- Röntgen verifierar diagnosen och utesluter annan orsak till smärtorna.
- Osteoporos är vanligt vid upprepade kotkompressioner
och en
bentäthetsmätning
bör i dessa fall göras för att bedöma
behov av läkemedelsbehandling
.
Kartlägga bentäthet hos riskgrupper:
-
Förbättrar prediktionen
av frakturer.
-
Bedömer indikation för läkemedelsbehandling
.
- Utvärderar
förändrad bentäthet under pågående skelettspecifik behandling
.
Bedöm aktuella problem: Är de orsakade av prevalenta frakturer? Tex ryggsmärta—kotkompressioner.
Uteslut sekundär osteoporos: Njursvikt, hypoparatyroidism, vitaminbrist etc.
-
Utesluter annan behandlingsbar orsak
till osteoporos.
- Basala prover:
SR, Hb, albumin, S-ALP
- Njursvikt:
Na, K, kreatinin
- Myelom:
Proteinprofil (plasma och urin) - elfores.
- Celiaki:
Transglutaminas-ak
- Hyperparatyroidism:
PTH, Ca, fosfat
- Tyreotoxikos:
TSH, T4 (fritt)
- Hos män:
S-testosteron, S-PSA
- Vitaminbrist:
Kalcidiol.
- Alkoholkonsumtion/leverskada:
Leverstatus, CDT.
- Personer utan riskfaktorer
bör ej genomföra bentäthetsmätning. Detta då det saknas vetenskapligt stöd för allmän screening med bentäthetsmätning.
-
Bentätheten tillsammans med andra riskfaktorer
ger en bild av patientens framtida frakturrisk och ligger till grund för insättning av läkemedelsbehandling.
- Teknik: Lågdosröntgen med 2 energinivåer (DXA-teknik). Man mäter de relativa attenueringarna av röntgenstrålning när strålarna passerar patientens skelett och bentätheten kalkyleras.
- Områden som mäts: Ländrygg (L1-L4) och höft