Sida 5 . Copyright Erik Boberg
- Viruset smittar via oral direktkontakt
(”kissing disease”) och finns överallt. De flesta har någon gång smittats.
- Det infekterar troligen oropharyngeala epitelceller
och sprider sig sedan till underliggande lymfoid vävnad (tonsiller och körtlar).
- I den lymfoida vävnaden infekteras B-celler
då dessa har C3d-receptorer (CD21) på sina ytor, till vilka viruset kan fästa.
- Virus-DNA-bindande proteiner som förstärker DNA:t
och medger replikation av det när cellen delar sig.
- Andra EBNA:s håller tillbaka MHC-1-uttrycket
så att de infekterade cellerna undviker immunförsvaret.
MHC1
I de flesta infekterade B-celler sker ingen virusreplikation. Istället lägger sig latenta episomer i deras kärnor. Viruset uttrycker dessa proteiner:
I ett fåtal celler sker virusreplikation och slutligen lysering, vilket resulterar i virusspridning till omgivningen.
Redan i början av infektionsförloppet får patienten virus i saliven och kan smitta andra. Det är oklart om dessa kommer från lyserade B-celler eller epitelceller.
- Påverkar B-cellernas delningsmaskineri
(bla Rb) vilket resulterar i en polyklonal expansion.
- B-cellerna sprider sig i blodet och skapar många olika sorters antikroppar
(av vilka vissa kan användas för diagnostik av sjukdomen).
- T-cellerna blir 50 ggr fler än B-cellerna i blodet
och ger den typiska blodbilden med ”atypiska lymfocyter”.
- Inflammatoriska cytokiner och autoantikroppar producerade av några av B-cellsklonerna tros stå bakom
symptomen.
IgM-antikroppar mot erytrocyter (köldagglutininer) produceras ofta och resulterar i
hemolytiska anemier
hos c:a 1%.
- Små barn som inte kan sätta igång detta försvar
(deras adaptiva immunsystem är inte fullt utvecklat) får oftast ingen kliniskt synlig sjukdom.
- Uttryck av Early Antigens
är det första tecknet på att viruset gått in i denna cellytiska cykel.
- Först skapas DNA-polymeras
, varpå
nysyntes av DNA
blir möjlig. Sedan skapas
kapsidproteinerna
och nya virus blir färdiga.
- Ett immunsvar väcks nu
mot de infekterade B-cellerna.
Antikroppsbildning i form av IgM och sedan IgG (vilka också senare ger immunitet)
Ett cellulärt svar med CD8+ T-celler och NK-celler (oumbärligt för bekämpning av infektionen).
- Trots immunsvaret bekämpas oftast inte alla virus , utan ett fåtal kvarstår latenta i B-celler i kroppen. Dessa är dock inte verksamma (ger inte klonal expansion)
- Mononukleosen varar vanligtvis i 4-6 veckor
, men
tröttheten kan sitta kvar längre
.
Leverdysfunktionen kan också kvarstå
(ger ikterus, förhöjda leverenzymer, låg aptit)
- Då EBV är duktigt på att undvika immunförsvaret
(förhindrar MHC-1-uttryck, komplement och INF; skapar fake-IL10 som slår ut de normala; undviker värdcellsapoptos)
kvarstår ofta några virus som episomer i lymfocyter
resten av livet. Immunnedsättning (tex pga njurtransplantation) kan göra att
dessa latenta virus återuppväcks
och utsöndras i saliven utan kliniska symptom.
- Saknas förmåga att starta ett tillräckligt T-cellsvar
(tex hos de som mottagit benmärgstransplantation) kan
B-cellproliferationen löpa amok och ta död på patienten
(ett B-cellymfom uppstår).
- Malariainfektion kan försvaga T-cellsvaret mot EBV-infektionen och öka på B-cellproliferationen
, för att på detta sätt öka risken att drabbas av Burkitts lymfom
