Handläggning—What to do!

Operation

- Akut operation görs på patienter i chock, med peritonit eller radiologiska tecken på perforation i bukhålan
- Överväg operation redan på akuten om patienten har kraftigt bukstatus med peritonittecken och allmänpåverkan/är i chock/har tecken till tarmischemi.

Observation och konservativ behandling

- Vanligaste orsakerna till observation: Smärta, diagnostik (diagnos ej fastställd), intorkningstillstånd, potentiell operation.
- Har man grovt fastställt diagnos (divertikulit, pankreatit, blödande ulcus, etc) så skall behandling enligt lokala principer påbörjas vid inläggningen.
- Ordinera vätskor, elektrolyter, tidigare och ev nya läkemedel vid inskrivningen.
- Remittera för vidare utredning och överrapportera planen till mottagande vårdavdelning.

Hemgång

- En relativt opåverkad patient utan symptom utöver sin smärta kan få gå hem med råd att åter söka om symptomen förvärras eller ej går över inom en viss tid.
- Symptom förutom smärtan som feber, intorkning, avsaknad av tarmljud bör alltid observeras.
- Detta gäller också vid enbart ett uttalat bukstatus.
- Patienter med kliniskt beskedlig bild, men med labbprover som indikation på organpåverkan (kreatininstegring i samband med njurstensanfall eller förhöjda inflammationsparametrar vid gallstensanfall) bör observeras och utredas djupare.

Smärtlindring

- Bör ej ges före klinisk undersökning då den kan maskera symptom och försvåra diagnostiken.
- Vissa patienter är i så svår smärta att det ej är acceptabelt att invänta en undersökning eller ej möjligt att utföra en sådan utan lindring.
- Ibland har patienter fått smärtlindring i ambulansen, då får man undersöka patienten men notera att denne är smärtlindrad.
- Brädhård buk med peritonit försvinner ej bara pga smärtlindring.
- I princip skall morfinpreparat ej ges till polikliniska patienter (enbart till smärta som kräver inläggning).
- Undvik NSAID om GI-blödning, ulcus, njursvikt, hjärtsvikt, astma etc.

Aktiv eller anamnestisk gastrointestinal blödning

- Hematochezi: Beställ blodgruppering och bastest från akuten.
- Man kan vänta tills blodstatus har kommit om patienten ej är i chock eller visar tecken till aktiv blödning. Detta gäller även vid melena och hematemes.
- Fast avföring i ampullen talar emot aktiv GI-blödning.
- Rektoskopi på akuten kan ofta förenkla arbetet med patientens vidare handläggning och utredning.