Stimulerar produktion av erytrocyter i benmärgen.
- Kronisk njursvikt ger
normocytär, normokrom anemi
pga minskad EPO-produktion.
- Uremi har dessutom en hämmande effekt på benmärgsfunktionen.
-
Järnbrist
är också vanligt pga minskat upptag och svårigheter att mobilisera järn från förråd (pga inflammation?). Detta gör anemin mikrocytär.
Vit D ökar osteoklastaktivitet, men ger också en ökad tillgång på Ca för benuppbyggnad. Nettoeffekten är osteogen.
Njuren eliminerar dagligen vissa mängder Na, K, Cl och vatten. Detta kan justeras som svar på ökat eller minskat intag (se salt/vattenbalans).
-
När vissa glomeruli skadas minskar filtrationen genom dessa
och en kompensatoriskt ökad filtration fås genom de andra. Detta ger
större Na-mängder till deras distala delar
.
- Dessa större mängder kan
kompenseras för genom en ökad distal reabsorption
. Detta sker dock på
bekostnad av
njurens salt-/vatten-
reglerande förmåga
som då minskar.
- Njuren spelar en viktig roll i regleringen av syra-bas balansen.
- Mekanismerna bakom regleringen är omdiskuterade, men involverar:
- Eliminering och produktion av HCO3:
Njuren kan producera HCO3 ur H2O och CO2 via karbanhydras. Det H som bildas vid denna reaktion elimineras sedan, medan HCO3 reteneras. Kraftfull mekanism som tros regleras av arteriellt pCO2. Oklart hur denna reglering går till. HCO3-elimineringen kan även öka som svar på alkalos.
- Eliminering av NH4+:
NH4+ syntetiseras i levern vid proteinkatabolism. Glutamat + NH4 => glutamin i levern. Sedan transport av glutamin till njuren och reverserad reaktion, varpå NH4 utsöndras. Dessa reaktioner ökar i frekvens vid acidos, vilket är en del av kompenseringen för detta tillstånd.
- Eliminering av vätejonbindande fosfatgrupper:
Fosfat elimineras varje dag via njuren och fosfatet binder vätejoner så att de kan elimineras. Denna inbindning gör att pH i urinen inte sjunker så lågt som det skulle ha sjunkit om alla vätejonerna varit fritt lösta. Väte som på detta sätt bundit fosfat utgör urinens
titrerbara syror
.
- Vid kronisk njursvikt
uppstår därför ofta en metabol acidos.
-
Acidosen blir framträdande
vid stadium 4-5. Vid polycystisk njursjukdom har acidosen en mer framträdande roll i den kliniska bilden.
-
Denna korrigeras med ökad tillförsel av bikarbonat
. Natriumbikarbonattabletter 1g/tablett när venöst bikarbonat < 20 mmol/l.
Vid njursvikt
minskar konverteringen av vitamin D till dess aktiva form (1,25-diOH-Cholecalciferol).
- Brist på Vit D pga minskad aktivering sker vid GFR < 60
- Detta minskar upptaget av Ca från tarmen och leder till en hypocalcemi.
-
Vid mer grav svikt reteneras även fosfat
pga minskad filtrationsförmåga. Detta leder till bildande av olösliga kristaller tillsammans med Ca, vilket sänker Ca koncentrationen ytterligare.
- Ca-fosfat kristaller fastnar dessutom i kärlväggar och skadar dessa.
P-Ca + P-fosfat > 4,4mmol/l är ogynnsamt
ur denna aspekt.
Effekten blir en ökning av PTH-produktionen:
Sekundär hyperparatyroidism.
- Detta leder till en resorption av skelettet och
osteoporos
med ökad frakturrisk.
- Paratyroidea kan efter en tids överaktivitet pga njursvikt bli autonomt fungerande. Detta kallas
tertiär hyperparatyroidism
.
-
Ca sjunker oftast inte
pga PTHs sparande effekter och då PTH ökar fosfatutsöndring (minskar reabsorption i njurar).
-
PTH brukar ligga normalt
till CKD3b-stadiet (GFR 30-45).
-
Sedan ökar fosfat successivt
och
frakturrisken ökar från GFR < 60
. Resultatet kallas renal osteodystrofi.
-
Hyperparatyroidism har deletära kardiella effekter
. PTH-effekt.
-
Behandling
sker med aktivt vitamin D (Etalpha/Rocaltrol)
-
Fosrenol/Renagel:
Binder fosfat i tarmen. Hindrar upptag.
- Vid mer grav njursvikt minskar elimineringen av NaCl, K och H2O. Detta ger hypertension och hyperkalemi .
Njurarna eliminerar också många toxiner och restämnen efter metabolism (Urea).
- Minskningen av filtreringen av Urea och andra toxiner ger
uremisymptom
vid kronisk njursvikt.
- Trötthet: Grav trötthet som vid malignitet. Kommer successivt.
- Klåda: Pga inlagring av metaboliter i huden
- Kräkningar/illamående
- Matleda