försämrad förmåga att koncentrera urinen.
-
Kan stabiliseras och till och med förbättras
om man slutar äta läkemedlen.
- Bly, litium, cyklosporin
- Litium kan ge
nefrogen diabetes insipidus
- Tex mot
penicilliner, andra syntetiska antibiotika, diuretika, NSAID
-
Troligen till följd av
hypersensitivitet
- Efter en
latent period
inträder
eosinofili
och
hudutslag
.
-
Höjda IgE-nivåer
hos vissa tyder på typ 1 hypersensitivitet.
- Man ser ett
mononukleärt eller granulomatöst infiltrat
i njuren. Typ 4 hypersensitivitet?
- Troligen
binder läkemedlen någon intra- eller extracellulär komponent
i tubuliepitelet vid sekretion och
skapar då immunogena komplex
. Skadan medieras sedan av
IgE och cellmedierade reaktioner
mot cellerna eller basalmembranet.
- Sjukdomen startar
2-40 (medel 15) dagar efter exponering
för läkemedlet.
- Feber, eosinofili, rodnad hos 25% av patienter.
Njur-abnormaliteter:
Hematuri, minimal eller ingen proteinuri, leukocyturi
-
Ökade S-kreatininnivåer
eller
akut njursvikt med oliguri
hos 50% av patienter, främst hos äldre.
-
Patienten blir återställd om det orsakande läkemedlet tas bort
. Det kan dock ta flera månader innan njurfunktionen återställs
- Kan även orsakas av tex leukemier som ger en ökad endogen produktion av urat (pga ökad cell
turnover och därmed frisättning av puriner från DNA).
- Orsakas även av
tumörlys
(”Tumor Lysis Syndrome”) efter cytostatikabehandling av tex lymfom/leukemier/myelom.
-
Deponeringen
sker i
samlingsrör, njurbäcken eller ureter
och ger
obstruktion som ofta är bilateral.
- Prevention:
Behandling med
allopurinol
som hämmar xantinoxidas, vilket är det enzym som konverterar xantin till urat i levern. Förebyggande behandling innan cytostatikabehandling av tumörer.
-
Diuretika + bikarbonat:
Diuretika ökar urinvolymen och späder därmed ut uratet. Bikarbonat ökar urinens pH och ökar därmed lösligheten av urat.
-
Kronisk form:
Vid kronisk hyperuricemi fås njurskada pga obstruktion, men även pga inflammatorisk reaktion med lymfocytinfiltrat. Denna reaktion svarar inte lika bra på allopurinolbehandling.
- På grund av
kronisk hyperkalcemi
till följd av tex hyperparatyroidism, skelettmetastaser, myelom, sarkoidos, immobilisering, vitamin D intoxikation etc.
- Kalcium
skadar tubuliepitelet
framför allt i
samlingsrör, henles slynga och distala tubuli.
-
Detta leder till en kliniskt väl synlig
oförmåga att koncentrera urinen
. Patienten får polyuri och nokturi.
-
Grupp inflammatoriska sjukdomar i njurarna
som till största delen
involverar interstitium och tubuli
.
-
Glomeruli involveras sent i förloppet
, eller
skonas helt och hållet
.
-
Bakterieinfektion vanligaste orsaken
, njurbäckenet oftast inblandat (kallas därför ofta pyelonefrit, pyelo = bäcken)
-
Interstitiell nefrit
innefattar de sjukdomar som inte är orsakade av bakterier: Narkotikainducerad tubuliskada, Hypokalemi, Strålning, Virusinfektioner, Immunreaktioner
-
TIN kan delas in i akut och kronisk.
- Vanligaste orsaken
till interstitiell nefrit.
- Bakteriell uppåtstigande eller hematogen nedåtstigande, drabbar oftast även njurbäckenet.
Pyelonefrit.
- Drabbar medullan hårdast då denna är sur, har hög osmolalitet och hög ammoniak-koncentration.
Dessa faktorer försvagar immunförsvaret på denna plats.
- Efter konsumtion av stora mängder COX-hämmare
(NSAID)
- Dessa
hämmar prostaglandinsyntesen
, vilken betraktas som viktig för
perfusionen i medullan
då denna har lågt tryck (perfusionen sker ju från kärl som kommer från den efferenta arteriolen och därför redan passerat ett kapillärnätverk).
- Papillär nekros
är ett vanligt fenomen och tros orsakas av en
gradient av NSAID
som uppstår och ger en 10-faldigt ökad koncentration vid papillerna. Nekroserna kan ge hematuri och koliksmärta om nekrotiskt material fastnar i uretärerna.
- Ger en
gradvis insättande njursvikt
med
Infektion
Hämning av PG-syntes
Toxisk skada
Allergisk reaktion
Deponering av urea/Ca
Avstötning av transplantat