Sida 2 . Copyright Erik Boberg
Nucleus Raphe (Serotonin)
Nucleus Basalis Meynert (Acetylkolin)
Na
Depolarisation
Mg
Förändrat genuttryck
- Man tror att
en del av den cellbiologiska basen för skapandet av minnen
är långvariga förändringar i synapsers egenskaper. Dessa sker genom så kallad
långtidspotentiering
.
- För att initiera dessa förändringar
i synapser (plastiska förändringar) så
krävs det
att både
pre- och postsynaptiska neuronet samverkar.
- En stimulering av det presynaptiska neuronet måste leda till en depolarisation av det postsynaptiska
för att några förändringar skall kunna ske i synapsen.
- Det krävs ett influx av Ca2+
postsynaptiskt för att initiera förändringarna.
- Man tror att Ca2+ aktiverar PKC
som fosforylerar AMPA och andra intracellulära proteiner. Förändringarna leder till ändrade egenskaper hos de fosforylerade jonkanalerna, samt till förändrat genuttryck, med bildandet av fler jonkanaler.
- NMDA-receptorerna släpper in Ca2+
i neuronen.
- NMDA-receptorerna kräver att cellen är depolariserad för att öppnas
(alltså måste postsynaptiska cellen depolariseras av AMPA-receptorer för att förändringar skall initieras).
- Vid depolarisation släpper de magnesiumjoner
som annars täpper till NMDA-receptorernas Ca-kanaler.
-
Sannolikt är det bara vid en extra stark aktivering
, till följd av en kraftfullt negativ eller positiv upplevelse, som LTP träder i kraft.
- En aktivering från limbiska systemet
, ffa amygdala, är ett sådant stimuli.
- Vanlig ”innötning”
, tex när man studerar, ger också förändrat genuttryck i synapser, men med en annan, hittills inte klarlagd, mekanism.
AMPA
NMDA
Subiculum
Gyrus dentatum
Parahippocampala gyrus (entorhinala arean)
- För att sinnesintryck skall lagras in som ett minne
behövs det ofta en tillräckligt stark emotionell anknytning till dem. Detta för att vi ska kunna sålla bland alla intryck vi får när vi bestämmer vilka som skall lagras in.
Information om detta får hippocampus troligen av amygdala.
- Hippocampus skapar en karta av vår omgivning.
Detta hjälper till i inlärningen. Dels kan vi minnas var vi lagt något, dels kan vi koppla minnena till omgivningen (om man glömmer varför man gick in i ett rum, kan det hjälpa att gå tillbaka till den plats där man fick idén att gå in i rummet).
- Minnen verkar bara lagras tillfälligt i hippocampus.
Efter ungefär ett år behövs strukturen inte längre för att lagra eller hämta fram minnet (jfr hippocampus med en CD-brännare).
- Man tror att hippocampus under detta år står i ständig dialog med kortex
och på detta sätt präntar in minnena där.
- Troligen bildar minnena nätverk av celler i kortex
som har fått synaptiska förändringar och som vart och ett aktiveras för att frammana ett specifikt minne.
- Hippocampus får sina afferenta inputs
från bla associationsareor i neokortex. Dessa skickar sensorisk information
till entorhinala arean
som skickar vidare den genom hippocampus för processing. Afferenta neuron kommer även till hippocampus från amygdala.
- Hippocampus skickar via subiculum
sedan efferenta signaler tillbaka till kortex.
- De kortikokortikala glutamaterga banornas signalering regleras av andra signalsubstanser
, där
ACh
är den viktigaste. ACh som kommer från neuron vars cellkroppar ligger i nucleus basalis Meynert anses vara det viktigaste systemet för att hålla hjärnbarken i ”operativt läge”, dvs väl fungerande. Påverkar uppmärksamhet.
- Acetylkolin verkar via nikotinerga receptorer
vilka
ökar affiniteten
hos NMDA-receptorn för glutamat
-
Serotonin
,
NE
och dopamin
påverkar också de glutaminerga banorna och därmed de kognitiva funktionerna.
- Dessa stödjande system har en mer långsam signallering
som ger ett ”grundläge” för de glutamaterga neuronens snabba signallering.
- Även signallering i hippocampus påverkas av ACh
(ökar excitabiliteten i hippocampus pyramidala celler),
serotonin och NE
. Dessa transmittorer underlättar signalleringen mellan de kolinerga neuron som utgör banorna i strukturen. De står för uppmärksamhet och motivation – mycket viktiga saker för effektiv inlärning.