-
Dålig blodförsörjning
-
Instabilitet:
Allt för låg stabilitet ger försämrad läkning, men frakturbelastning är ofta gynnsam för läkningsförloppet. Total immobilisering är därför inte att rekommendera.
-
Diastas:
Stort avstånd mellan frakturändarna
-
Omfattande mjukdelsskador.
Försämrar tex
- Övergripande mål:
Läkning med minimal funktionsförlust och komplikationsrisk.
- Individualisering av behandlingen:
Äldre personer måste i största möjliga mån undvika långvarigt sängläge då detta är behäftat med stor risk för livshotande infektioner, tromboser och trycksår.
-
Immobilisering med sträck
som frakturbehandling är därför något som nästan uteslutande används på barn.
-
Kirurgi av tex femurfraktur
används i mycket större utsträckning på äldre då det möjliggör tidigare mobilisering.
-
En ledfraktur
i nedre extremiteten (tex en fotledsfraktur) kräver mycket stabilitet pga risk för sekundär artrosutveckling om en instabil led bildas. Dessa stabiliseras därför ofta operativt.
-
Barns skelett
har större egen korrigerande förmåga än de vuxnas. Deras frakturer behöver därför generellt inte lika exakt stabilisering som de vuxnas.
- En absolut stabilitet
bildas om man med stabilisering av frakturen komprimerar de båda frakturändarna mot varandra. Detta kan åstadkommas med tex plattor och skruvar (intern fixation).
- En absolut stabil fraktur läker med
endostal (eller direkt) benläkning
. Detta innebär att nya kärl bildas som löper mellan frakturändarna och överbrygger frakturen. Sedan läker frakturen direkt utan callusbildning.
- En relativ stabilitet
skapar man tex genom yttre fixation (gips) eller genom märgspikning. Frakturändarna har vid dessa fixationer fortfarande en viss rörlighet. Läkningen kommer därför här att ske med en callus som beskrivet på förra sidan.
- När en fraktur inte lyckas läka uppstår en
pseudartros. En pseudartros är en fibrös förbindelse mellan de båda frakturändarna. Ibland utvecklas till och med en fibrös ledkapsel med ledvätska inuti. Man får en extra led på extremiteten.
När det finns goda förutsättningar för läkning, men en allt för instabil fraktur uppstår detta. Benet försöker läka men lyckas inte riktigt. En förbättrad frakturstabilitet genom förbättrad fixation leder oftast till att dessa frakturer läker.
Här är förutsättningarna för läkning dåliga, med försämrad blodförsörjning och med dålig stabilitet. Frakturändarna atrofierar. För att möjliggöra läkning krävs ofta både ökad stabilisering och läkningsstimulerande bentransplantationer.
blodförsörjningen.
-
Infektion:
Kontamination av skadan eller iatrogent under behandlingen. Viktig orsak till försämrad läkning.
- Ju större energimängd som överförts vid frakturen, desto större risk för att någon av dessa saker inträffar.
Behandling |
Kommentar |
Gips |
- Fixerar fraktur och immobiliserar leder för att stabilisera och därmed underlätta läkning utan felställning. |
Märgspik |
- En spik fyller ut hela benets märghåla. |
Extern fixation |
- Metallpinnar fästs i benet genom hudincision. Pinnarna fixeras sedan i en yttre ram som stabiliserar frakturen. |
Platta och skruvar |
Möjlighet att komprimera frakturändarna och åstadkomma direkt benläkning. Plattan skall placeras så att den utsätts för ffa sträckkrafter, om den böjs vid belastning kommer den att brytas av pga utmattning med tiden. |
Kompres-sionsskruv |
En sned fraktur kläms ihop med tvärgående skruvar. Gängor bara i ena frakturfragmentet för att de ska pressas samman av skruven. |