frakturer och frakturer genom caput eller collum anatomicum, särskilt hos äldre.

Diafysär humerusfraktur

- De allra flesta kan behandlas icke kirurgiskt: U-formad gipsskena från laterala axeln, ned över armen, runt armbågens undersida och upp mot axillen. Slynga eller hylsortos av plast är alternativ.
- En liten del av de icke kirurgiska frakturerna läker ej eller kompliceras. Dessa får behandlas kirurgiskt sekundärt. Gäller om tex oacceptabel felställning vid rtg-kontroll, patienten tolererar ej icke kirurgisk behandling eller nytillkommen radialispares under behandling.
- En liten del behandlas primärt kirurgiskt: Öppen fraktur, patologisk fraktur, multipelt skadad patient och radialispares som tillkommer under manipulation eller vid bandageläggning är alla indikationer för primär kirurgi.
- Kirurgisk behandling: Platta + skruvar, märgspik eller extern fixation vid komplicerad, öppen fraktur.

Distala humerus

- Flertalet är intraartikulära och instabila och bör

Handläggning

- Smärtstillande: Parenteral morfinanalgetika (tex Ketogan 5-7,5mg sc / Petidin 50-75mg im)
- Fasta: Tills röntgen tagits och beslut om fortsatt handläggning fattats.
- Mitella: Som smärtlindring fram till röntgen. Vid behov.
- Armbågsfraktur: Överväg dorsal helarms gipsskena som smärtstillande, spec vid misstanke om distal humerusfraktur eller instabil armbåge.

Röntgen

- Skyndsamt om misstanke om nerv– eller kärlpåverkan, kraftig svullnad eller vid misstanke på luxation av armbågen.
- Frontal– och sidobild räcker som regel. De skall vara centrerade över det aktuella området.
- En bild tagen uppifrån kan vara till hjälp vid proximal humerusfraktur (axillär vy).
- CT: Kan vara till hjälp vid preoperativ planering  vid splittrade frakturer av proximal humerus eller armbåge.

Behandling

- Avsvullnadsbehandling: Startas alltid direkt på akuten. Gäller samtliga frakturtyper. Görs genom att patienten rör på fingrar och hand.
- Armbågen blir snabbt stel vid immobilisering och fixering med gips brukar därför inte göras under längre tid än 2-3 veckor. Sedan påbörjas aktiv rörelseträning. Detta gäller både vid kirurgisk och konservativ behandling. Vid kirurgisk kan rörelseträning ofta påbörjas direkt om stabilitet i armbågen uppnåtts.

Proximal humerusfraktur

- 4 av 5 frakturer är odislocerade eller har liten dislokation och kan behandlas konservativt.
- Indikation för öppen reponering och fixation ökar med antalet frakturfragment, graden av dislokation och ju yngre patienten är.
- Rörelseträning: För att minska stelhet i axeln. Träningsprogram från sjukgymnast. Påbörjas direkt eller efter någon vecka vid stabila frakturer.
- Kirurgisk behandling: Cerklage, märgspik eller platta + skruvar. Protes vid kraftigt splittrade

V). Kraft vid abduktion i dig II-V.

Kärlskador

- A brachialis kan skadas.

Anamnes

- Orsak till frakturen: Fallolycka? Hög eller låg höjd? Kraftigt eller milt våld? Trafikolycka? Om fall, varför fallit? Syncopé? Snubbling?
- Andra associerade sjukdomar? Malignitet? Någon sjukdom som kan ge osteoporos (njursvikt, tyreotoxikos hyperparatyroidism etc)? Någon sjukdom som kan ge ett fall—Kardiovaskulär sjukdom, epilepsi?
- Läkemedelsbehandling? Kortison? Hypertensionsläkemedel (risk för fall pga hypotension)?

Status

Inspektion: Svullnad? Uppenbar felställning? Rodnad? Sår (tydande på öppen fraktur)?
- En fraktur som är någon dag gammal ger ofta ett sänkningshematom , dvs subcutant hematom kaudalt om frakturen (underarm och/eller bröstkorg).

Rörelseomfång: Passivt försiktigt. Aktivt om möjligt.

Palpera igenom hela armen: Ömma punkter, kras av benändar mot varandra etc.

Kärlpåverkan: Både axillaris, brachialis, radialis och ulnaris riskerar att skadas vid olika frakturer på överarm och armbåge. Kontrollera radialis och ulnarispuls. Kontrollera även distal temperatur, färg och kapillär återfyllnad.

Nervpåverkan: Vid armbågsfrakturer kan alla tre nerver i underarmen skadas. Vid mer proximala frakturer riskeras n radialis, n axillaris och , musculocutaneus ffa. Kontrollera perifer nervfunktion i alla 5 nerver (se tabell)
- Vid sensibilitetstest: Kan patienten skilja på vasst och trubbigt?

Handläggning—överarms– och armbågsfrakturer