Sida 1 . Copyright Erik Boberg
- Deprimerade patienter har
ofta förhöjda nivåer
av kortisol i blodet. Särskilt melankoliska vilka får utebliven dygnsvariation.
-
Kortisoleffekt på nervceller:
Inducerar apoptos.
-
De får också positiva
dexametasonhämningstest
då kortisolets negativa feed-back på hypofys och hypthalamus tycks vara utslagen.
- Kortisol skadar nervceller
genom apoptos.
ACTH-producerande celler i hypofysen
CRH-producerande neuron i hypothalamus:
-
CRH har visat sig kunna ge depressionssymptom
när det injicerats i försöksdjurs hjärnor.
-
Förhöjda Sp-CRH ses hos deprimerade.
Detta är tecken på att en depressiv effekt av defekt NE-signallering är ökade CRH-nivåer.
- CRH-effekt på amygdala:
Väcker rädsla och stressreaktioner
Stress: Aktiverar HPA-axeln. Kontakter från amygdala med hypothalamus.
-
Motverkar apoptos
och stimulerar till regenerering av nervceller.
- 5-HT (serotonin)
stimulerar till produktion av BDNF (Brain Derived Neurotrophic Factor).
-
Antidepressiva ökar nivåerna av alla dessa mediatorer
i hjärnan och återställer därmed de degenererade förändringarna.
-
Neuron- och gliaförlust
har funnits i hippocampus och prefrontala kortex hos deprimerade
-
Minskad nervaktivitet
har också visats i dessa områden.
- Antidepressiva läkemedel
och annan antidepressiv behandling (elchockterapi mm) har visat sig ge neurogenes i dessa områden och på detta sätt återställa den förlorade funktionen.
Frisätts av stress och skadar neuron via excito-toxicitet
- Dopamin, Noradrenalin, Serotonin.
Alla antidepressiva behandlingar ökar aktiviteten av dessa monoaminerga transmittorer.
- Depressiva faktorer
(reserpin, neuroleptika, karcinoidtumörer, postencefalitiska tillstånd etc) minskar aktiviteten av dessa transmittorer.
-
LÃ¥g monoaminerg aktivitet
är kopplad till depression och hög (dock svagare koppling) är kopplad till mani.
- Sambandet är dock inte entydigt:
Detta gör att fokus har skiftat till
receptorkänslighet
. Antidepressiv behandling ger en nästan omedelbar hämning av upptaget av monoaminer, medan de depressiva symptomen tar ett par veckors behandling för att hävas. Detta anser man tyda på att
en viktig läkande effekt av behandlingen är den ökade receptorkänslighet
man kan observera (ffa för serotonin) efter en tids behandling.
- Signallerar i belöningssystemet. Låga dopaminnivåer
kan förklara hämningen vid melankolisk depression.
- Stimulerar till
hallucinogena effekter, styr sömn och vakenhet, ätande och aptit.
- Låga nivåer
kopplade till ökad suicidalitet
vilket kopplas till försvagad impulskontroll.
- Förhöjd nivå i blodet vid melankolisk och psykotisk depression. Ökad presynaptisk frisättning minskar den postsynaptiska känsligheten (hos receptorerna).
- Utjämnad dygnsvariation
vid melankoli (normalt ökad produktion nattetid).
- NE stimulerar
melatoninproduktion. En låg NE-aktivitet sänker melatonin, vilket i sig stimulerar CRH-produktion (melatonin hämmar CRH-produktion).
-
Ljus och mörker
(signaler från retina) styr melatoninproduktion. Koppling till årstidsbundna affekter.
NE: Hämmar CRH toniskt
Belönings (DA, NE)—bestraffningssystemet (ACh)
Retikulära aktiverande systemet (NE, 5-HT)
Neuroendokrina systemet
Hämning
Vitalsymptom
Agitation
Hopplöshet, uppgivenhet, meningslöshet
Amygdala, hippocampus, nucleus accumbens
Hypo-thalamus
Integrativa cortex
Kognitiva/ exekutiva kortex (prefrontala)
-
En hypotes är att
det bakom depressionen finns en dysfunktionell signallering från limbiska strukturer till högre områden i CNS. Amygdala får en övervikt över frontala områden.
- Detta leder till överstimulering av hypothalamus
och
aktivering av HPA-axeln.
- Dessutom hämmas exekutiva funktioner
i frontala och prefrontala kortex.
- Vid långvarig depression
atrofierar hippocampus
. Atrofin är proportionell mot antal skov och deras längd.
Pyramidala—extrapyramidala systemet
