Sida 4 . Copyright Erik Boberg

Handläggning av alkoholintoxikering

Grad av toleransutveckling

- Högre tolerans ger mer symptom

Aktuell dryckesperiod

- LÃ¥ngvarigare och intensivare ger ett mer allvarligt abstinenssyndrom

Annan somatisk sjukdom

- Tex pneumoni: Kan förvärra abstinenssyndromet.

Tidigare allvarliga episoder

- Tidigare delirium tremens, krampanfall i samband med abstinens ökar risken för nya allvarliga episoder

Abstinensnivå 1: Lindrig. Inga riskfaktorer för delirium/kramper

- Alltid i öppen vård: Substituera tiaminbrist (per os). Tät stödjande kontakt med sköterska för att lugna patienten.
- Ej benso. Välj istället sederande antihistaminer (sänker dock kramptröskeln) i kombination med karbamazepin (även vid frånvaro av anamnes på abstinenskramper).
- Alternativ sömninduktion: Propavan, Theralen (kan sänka kramptröskel)

Abstinensnivå 2: Uttalad abstinens, inga riskfaktorer för delirium/kramper

- Sluten vård oftast: Behandla med korstoleranta medel ( bensodiazepiner ) för att förebygga deliriumutveckling och kramper, samt för att lindra symptom. Tiaminsubstitution!
- Tillägg av karbamazepin: Om kramprisken bedöms som betydande (annars har benso en acceptabel krampprofylaktisk effekt)
- Öppenvård om: Möjlighet för utdelning av benso mha sköterska finns och patienten står under disulfirambehandling. Detta för att eliminera risk för spridning av preparaten och missbruk av dessa.

Abstinensnivå 3: Svår abstinens, och/eller  riskfaktorer för delirium/kramper

- Sluten vård alltid: Bensodiazepiner i nedtrappning , högre doser än vid nivå 2.
- Sömninduktion: I de svåraste fallen. Vid tecken till begynnande delirium tremens . Övervaka puls och BT. Börja sedan nedtrappningsschema.
- Miljö: Ljus, tyst och lugn. 5 min samtal med sköterska per timma ger diliriumprofylaktisk effekt.
- Tillägg av haloperidol: Delirium med psykotiska symptom som inte kan brytas med adekvata doser benso. Ej högdos! Detta kan orsaka cirkulationskollaps och sänkt kramptröskel.
- Specifik krampprofylax: Karbamazepin. Vid anamnes på tidigare kramper, förhöjd risk av annan anledning. Ej rutinmässigt.
- Parenteral tiaminsubstitution

Klinisk-kemisk diagnostik

- Alkohol i utandningsluft/i serum. Leverprover, GT, CDT, blodstatus.
- Övriga intoxprover: Blandmissbruk?
- Differentialdiagnostik vid sänkt medvetande: HUSK MIDAS
- Skalltrauma? CT pga blödningsrisk.

Uppföljning med återfallspreventiva åtgärder

Annan, samtidig psykisk störning? KBT? Läkemedelsbehandling? Planerad rehabilitering på särskilt hem för missbrukare? Se sida 4.

Önskar pat avgiftning / vidare behandling av sitt missbruk?

Detta är helt avgörande för om pat bör avgiftas eller ej.