Sida 4 . Copyright Erik Boberg
Ja
Ja
Ja
Ja
Nej
Nej
Nej
Nej
Attackvis
Ständigt
Situationer skilda
Specifika stimuli
Situationer innebärande social värdering
Grundläggande för alla ångestsyndromen är att de måste innebära ett hinder för normal funktion för att få betraktas som syndrom.
-
10%
av befolkningen har haft
panikattack
.
3-4%
har
upprepade
utan att nå kriterier för paniksyndrom.
1% av män
och
2% av kvinnor
uppfyller kriterier för
paniksyndrom
.
- Debutålder:
5-50 åå, oftast 16-40 åå.
- Ett paniksyndrom innebär multipla panikattacker,
vilka kan få konsekvenser i form av förväntningsångest, agorafobi, depressioner, missbruk etc.
- Andra tillstånd med panikattacker: Social fobi, specifika fobier, PTSD, depression, akuta stressreaktioner. Somatiska tillstånd som epilepsi, stroke, endokrinopatier. Intoxikation eller abstinens efter droger (se ovan).
- Symptom mellan attackerna:
Depersonalisation/derealisation hos 50%.
- Förväntningsångest:
Efter ett par panikattacker uppstår en ängslan över att få nya attacker (förväntningsångest). Detta då man inte vet vad de beror på och när de skall uppstå. Situationer då man
fått attacker sätts i samband med dessa, vilket leder till en negativ betingning och risk för att liknande situation utlöser nya attacker. Förväntningsångesten sänker dessutom tröskeln för nya attacker och ger en ond cirkel.
- Agorafobi:
Efter hand uppstår en fobi för att få nya panikattacker (fobofobi). Denna yttrar sig ofta i rädsla för vistelse i folkrika, offentliga miljöer, samt i miljöer där en snabb flyktväg saknas (biosalong, köer, kommunala färdmedel, tandläkarstol, frisörstol). Man är rädd för att inte kunna få hjälp om en attack utlöses, samt för vad omgivningen skall tycka om de ser vad som händer med en.
- Agorafobin kan också vara primär
och då utlösa panikattacker sekundärt, eller förekomma som ett isolerat problem.
- Depression:
Kan vara sekundär till paniksyndromet eller primär och parallell (särskilt melankolisk depression kan utlösa panikattacker).
-
Noradrenerg dysfunktion
vid panikångest kan
ge serotonerg dysfunktion
och därmed depression. Det omvända förhållandet kan också finnas. Depressionen kan också vara en reaktion på paniksyndromet.
- Alkoholism:
Vanlig reaktion på syndromet då alkohol är ångestdämpande. Ger dock förstärkt ångest i abstinensfasen.
- Sänkt livskvalitet:
Påtagligt. Upplevd kroppslig och psykisk ohälsa, ökad konsumtion av psykofarmaka, hög frekvens av vårdkontakter, missbruk, dåligt samliv, ekonomiska svårigheter.
- Suicidalitet:
Sällan självmord vid enbart paniksyndrom. Vid depression ökar dock risken för självmord om panikångest finns samtidigt. Personlighetsstörning, missbruk eller annan psykisk störning tillsammans med panikångest kan också ge suicidalitet.
- De som ingår i en panikattack
(se kriterier ovan). Dock är de inte attackvis påkommande utan mer konstanta.
- Förutom dessa även:
Muskelspänning, spänningsvärk, rastlöshet, oförmåga att koppla av, otålighet, helspänn, uppjagad, klumpkänsla i halsen, dysfagi, överdriven reaktion på överraskningar, koncentrationssvårigheter, ihållande irritabilitet, insomningssvårigheter.
- Generell ängslighet:
Istället för förväntningsångest. Riktar sig mot det mesta i tillvaron: Egen och familjemedlemmars hälsa, ogrundade bekymmer för ekonomin, idrottsprestationer, skolprestationer, social status etc...
- Självmedicinering:
Lugnande medel, alkohol,
(tex djur, blod)
från trygg bas
närvarande