Sida 1 . Copyright Erik Boberg

Somatogenes

- Störningar i hjärnans funktion, vilka ger upphov till psykiska symptom

Psykogenes

- Upplevelser av omvärlden, vilka ger upphov till psykiska symptom

Etiologi till psykiska symptom

- Två typer av etiologier särskiljs.
- De behandlas separat

Somatisk terapi

- Behandling som ingriper i hjärnans struktur och funktion.
- Riktar sig mot den somatiska genesen till symptomen

Psykoterapi, sociala åtgärder

- Psykoterapin försöker påverka individens upplevelser av omvärlden.
- Sociala åtgärder försöker påverka individens omvärld.

Behandling av psykisk sjukdom

- Riktar sig både mot symptom och etiologi

Finna förklaring

- Om ett somatiskt underlag till ett psykiskt symptom hittas så har man ”förklarat” det symptomet.
- Detta leder sedan till terapeutiska åtgärder riktade mot förklaringen (likt i övriga medicinska specialitetter)
- Exempel: Cerebral expansiv process ger förvirring.

Psykiatrisk diagnostik

- Bygger på både förklaring och förståelse
- Denna grundtanke finns egentligen i all sjukvård: Vilka mekanismer ger upphov till sjukdomen? Kan den psykologiska reaktionen på sjukdomen förklaras utifrån livssituation och personlighet?

Uppnå förståelse

- Med hjälp av empati sätta sig in i hur en patient upplever sin situation.
- Värdera patientens symptom utifrån kunskap om de psykologiska mekanismer som styr mänskliga reaktioner.

- Terapeutiska åtgärder blir sedan psykoterapi eller sociala åtgärder för att påverka upplevelser och den miljö som upplevs.
- Exempel: Återkommande mardrömmar efter krigsupplevelser, självmordstankar efter långvarig mobbning.

Psykiatriska myter

”Det är inte individen, utan samhället som är sjukt”

- Det hävdas att man riskerar att dölja sjukdomsframkallande samhällsförhållanden genom att ge en individ en psykiatrisk diagnos när orsaken till störningen är av social art.
- Det främsta målet med att ge en psykiatrisk diagnos är dock att kunna ge en etiologisk behandling.
- Dessutom innefattar en psykiatrisk diagnos en etiologisk komponent. Diagnosen i sig berättar om orsaken till diagnosen.

Skapandet av en ”sjukroll”

- Vissa är rädda för att en sjukdomsbärare riskerar att bli passiv och brister i ansvar

för sin utveckling till följd av diagnosen.
- Här bortser man dock från att psykiatrins patienter är en heterogen grupp med psykiatriska diagnoser som enda gemensamma nämnare.
- Vissa patienter blir passiva av att få en diagnos, medan andra aktiveras och tar mer ansvar till följd av diagnosen.

Självuppfyllande profetia

- En psykiatrisk diagnos tros av vissa kunna skapa en psykisk sjukdom hos den individ som fått diagnosen, där symptomen skulle bli exakt de som diagnosen förutsåg.
- Detta resonemang saknar helt empiriskt stöd.

Psykiatriska kriterier

Kriterierna är oberoende av varandra och visar på hur sjuk den aktuella patienten är.

- Påvisade förändringar i hjärnans struktur eller funktion, vilka svarar mot medicinens somatiska underlag
- Psykiska symptomens svårighetsgrad: Hög symptomprofil ger hög sjukdomsvalör, särskilt psykotiska symptom.
- Stark sjukdomskänsla: En stor del av psykiatrins patienter är endast subjektivt sjuka, men kan trots detta lida svårt.
- Funktionsinskränkning: Nedsatt förmåga att fungera i samliv och arbete.
- Behov av vårdinsatser: Sjukskrivning/sjukpension tex. Åtgärdena vidtas efter att övriga kriterier sammanvägts. De avspeglar individens förmåga/oförmåga att klara sin egen försörjning.

Psykiatriska normer

Dessa används som en referens som patienten relateras till när kriterierna skall värderas.

- Statistisk norm: I teorin tänker man sig att befolkningen är fördelad enligt ett mönster (tex normalfördelning) där den stora massan utgör normen och det fåtal individer som befinner sig i ytterlägena blir abnorma.
- Social norm: Samhällets normer, skrivna eller oskrivna, för medborgarnas beteende. De som inte uppfyller dessa normer blir abnorma.
- Ideal norm: Psykisk hälsa innebär idealt frihet från sömnstörningar, ångest, depression och andra symptom. Denna norm står i konflikt med den statistiska normen eftersom att flertalet människor i perioder har psykiska besvär av någon art.
- Autopsykisk norm: Individen jämförs med sitt tidigare habitualtillstånd, dvs det sätt att bete sig på och uppleva omvärlden som är unikt för just den individen. Om individen avviker från sitt habitualtillstånd betraktas detta som ett sjukdomstecken, även om inte det nya beteendet avviker från den statistiska normen eller samhällsnormen. Individen fungerar som sin egen kontroll.

Grundläggande Psykiatri