APTT samt Heparin och liknande preparat

Hepariner

- En familj av sulfaterade glykosaminoglykaner med antikoagulerande verkan. Extraheras från lungorna hos nötkreatur eller tarmarna hos gris.
- Doser ges i aktivitets-enheter istället för massenheter då de olika typerna av heparin har så olika potent verkan.
- Heparin aktiverar antitrombin III , vilket är ett ämne som hämmar trombin och andra serin proteaser (XIIa, XIa, IXa, Xa) genom att binda deras serin-sites.
- Heparin binder även andra proteiner än ATIII i blodet. Detta gör att delar av det administrerade heparinet inaktiveras och inte ger antikoagulativ effekt. APTT måste därför övervakas noga när man administrerar heparin till patient med manifesta tromboser. Detta för att hindra att den givna effekten är för låg så att risk för nya tromboser uppstår och för att hindra en för kraftfull effekt som kan ge upphov till blödningar.
- Administreras IV eller subkutant (tas ej upp i GI-kanalen)

Biverkningar

- Blödning: Behandlas genom att stoppa administreringen och eventuellt sätta in protamin (en heparinantagonist).
- Heparininducerad trombocytopeni (se till höger)

TF (FIII)

FVIIa

Protrombin

Fibrinogen

Fibrin

FXIII

FXIIIa stabiliserar fibrinnätverket

FXIIIa

Kontakt med tex glasyta (”intrinsic” pathway—ej betydelsefull in vivo)

Heparin

LMWH

1. Venprov blandas med citrat som binder Ca och därför hämmar koagulationen (krävs som cofaktor för flertalet komplex i kaskaden ovan)

2. Fosfolipid och Ca tillsätts: Fosfolipiderna (reagenset) fungerar som aktivator av ”intrinsic pathway” genom att aktivera FXII.

3. Tid till koagulation mäts: APTT genereras.
- LMWH:s påverkar ej APTT nämvärt. De övervakas om det behövs med FX-koncentrationer istället.

APTT: Activated Partial Thromboplastin Time

Fosfolipid: Utnyttjas vid mätning av APTT.

Fondaparinux (Arixtra)

Heparininducerad trombocytopeni

- Ovanlig men allvarlig biverkning. Orsakas av IgG och IgM skapade mot komplex av heparin och trombocytfaktor 4. Cirkulerande komplex binder Fc-receptorer på trombocyter, aktiverar dem så de släpper ut mer faktor 4 och orsakar på detta sätt trombocytopeni.
- De aktiverande trombocyterna ger tromboser. Kan misstolkas som en konsekvens av den sjukdom patienten behandlas för.  Patienten kan få ischemisk stroke eller hjärtinfarkt tex.
- LMWH:s har inte samma affinitet för faktor 4 och har mindre förmåga att aktivera trombocyter att släppa ut faktor 4, varför de har lägre risk att orsaka HIT.
- Patienter som utvecklar HIT behandlas därför för sin tromboemboli med Danaparoid , en LMWH bestående av heparan-, dermatan- och chondoritinsulfater som har visad antitrombotisk effekt.

Trombocyt