- Vitamin K antagonist.
-
Fungerar bara
in vivo
, ingen direkt påverkan på koagulation
in vitro
.
-
Förhindrar den vitamin K-beroende
γ-
karboxyleringen av aminosyran glutamat
hos koagulationsfaktorerna X, IX, VII, II (1972—minnesregel).
-
Ca binder normalt sett till de gammakarboxylerade delarna av de K-vitaminberoende faktorerna
och skapar en konfirmationsförändring i dessa proteiner som tillåter dem att bindas till trombocyternas cellmembran. Denna inbindning till cellmembranen är ett krav för att koagulationsfaktorkomplexen skall fungera.
- Waran
inhiberar den enzymatiska reduktionen av vitamin K
till dess aktiva
hydroquinon-form.
-
Kompetitiv inhibering
(warfarin och vitamin K är strukturellt likartade).
-
Effekten tar flera dagar att utvecklas
då de existerande koagulationsproteinerna måste brytas ned i blodbanan.
- VII har
halveringstid
på 6h, IX 24h, X 24h och II 72h.
- Absorberas snabbt och komplett från magen efter
oral administrering
.
- Liten distributionsvolym
, då det
binder starkt till plasma albumin
.
Individuell halveringstid (1,5-5 dygn)
-
Högsta plasmakoncentrationen kommer efter en timme
, men pga verkningsmekanismen infaller
verkningstoppen först 48 timmar
efter administrering.
- Warfarinet verkar på
PT
(protrombin-tid)
efter 12-16 timmar och effekten varar i 4-5 dagar.
-
Metaboliseras
av P450-systemet i levern
(ffa av CYP2C9)
,
halveringstiden är väldigt variabel
, men
O2 + CO2 + Glutaminrester (på FII, VII, IX, X, PC, PS)
Gamma-karboxyglutaminsyra (på FII, VII, IX, X, PC, PS)
Vitamin K i reducerad form
Vitamin K i oxiderad form
Vitamin K
Warfarin
TF (FIII)
FVIIa
Protrombin
Fibrinogen
Fibrin
FXIII
FXIIIa stabiliserar fibrinnätverket
FXIIIa
Kontakt med tex glasyta (”intrinsic” pathway—ej betydelsefull in vivo)
Trombocyt
Warfarin
Proteolys
Metabolism mha CYP2C9
Påverkas av:
- Polymorfismer i genen för CYP2C9
- Läkemedel som konkurrerar om enzymet eller hämmar det
ligger på ungefär 40 timmar hos många individer.
- Administrering av warfarin är komplicerat
då
maximal effekt av en dos uppnås först efter 2 dygn
och på grund av
de många medicinska och miljöberoende faktorer som inverkar på patientens sensitivitet till warfarin
. Detta
inkluderar interaktioner med andra läkemedel.
-
Effekten övervakas genom att PK mäts
och uttrycks i INR
(International Normalized Ratio)
.
1.
Venprov blandas med citrat
som binder Ca och därför hämmar koagulationen (krävs som cofaktor för flertalet komplex i kaskaden ovan)
2.
Tromboplastin och bovin plasma tillsätts:
Tromboplastin = TF + fosfolipid + Ca. De K-vitaminberoende koagulationsfaktorerna har avlägsnats från den bovina plasman. Detta gör att det är bara dessa faktorer hos patienten som testas. ”Extrinsic pathway” (via TF) aktiveras och tid till koagulation mäts.
3.
INR beräknas:
Tiden justeras för att kompensera för varierande sensitivitet hos olika tromboplastinmixturer.
PK-INR visar på aktiviteten hos faktor VII, X och II.
-
Blödning:
I hjärna (10ggr riskökning) eller tarm (8ggr riskökning)vanligen. Sluta med warfarin, administrera vitamin K. Överväg plasma– eller trombocytkoncentrat. INR>4,5 indikerar ökad blödningsrisk.
-
Teratogent:
Fetala missbildningar och blödning. Korsar placenta. Störst risk under 1a trimestern.
-
Trombos
drabbar de med ärftlig brist på PC/S på grund av inhiberingen av protein C (också vitamin K-beroende) som har kortare halveringstid än de inhiberade koagulationsfaktorerna. Förhindras med behandling med heparin innan warfarinbehandlingen startas.
Tromos i venoler kort efter att behandling inletts kan ge nekroser i mjuk vävnad (bröst eller skinka)