Sida 3 . Copyright Erik Boberg
- S aureus:
Superantigenproducerande S aureus infekterar barnet någonstans. Fokus kan inte alltid hittas.
- Bakgterien producerar epidermolytiska toxiner A och B
.
- Toxinet
sprids hematogent
från infektionsfokus.
- Toxinet har proteolytisk aktivitet
och angriper
desmoglein 1
(som sitter i
desmosomerna som sammanbinder keratinocyter
ytligt i epidermis).
- Detta gör att
epidermis splittras i stratum granulosum
, straxt under stratum corneum.
- Slemhinnor uttrycker inte desmoglein 1
och drabbas därför inte.
- Äldre barn och vuxna drabbas mycket sällan:
Detta på grund av att de har neutraliserande antikroppar och kan utsöndra toxinet snabbare via njurarna.
- Drabbar barn < 6 års ålder:
Kan drabba äldre personer som är immunsupprimerade, har kronisk njursvikt, eller drabbas av svår infektion.
- Första tecknet:
Rodnad och smetig hud runt ögon och mun. Tunna krustor kring munnen med sprickbildningar ut från munvinklarna. Opåverkat barn initialt.
- Rodnad, starkt smärtande hud:
Utvecklas under de närmaste dygnen. I ffa ljumskar, axiller, genitalt, på halsen. Ej stegrade inflammatoriska parametrar.
- Blåsbildning, hudavlossning:
Om obehandlad sprids rodnaden och huden lossnar. Sällan intakta blåsor pga mycket tunna blåstak som spricker och ”rullas av”.
- Barn < 1 år:
Huden svullnar, särskilt i ansiktet. Ögonspringorna minskar.
- Initialt:
Rodnad runt ögon och mun etc. Allergisk reaktion? Impetigo?
- Begynnande rodnad över kroppen:
Virusexantem (se ovan)? Scarlatina? Smärtan i huden är typisk för SSSS.
- Blåsor och hudavlossning:
Toxisk epidermal nekrolys (slemhinnenegagemang, annan histologisk bild, drabbar äldre barn och vuxna, läkemedelsutlöst).
Ovanliga är
epidermiolysis bullosa, kongenital bullös iktyos. Bullös impetigo (dock lokal, ej spridd).
- Odling:
Hudsåren initialt sterila. De orsakas av toxinspridning inte av bakteriespridning. Dock kan
odling från misstänkta primärfoci
(hals, konjunktiva, hud, nasofarynx) vara av värde.
- Biopsi:
Behövs inte i det okomplicerade fallet, men vid svårare fall och vid differentialdiagnostiska problem bör det göras.
- Vårdnivå:
Sjukhusvård inneliggande.
- Intravenöst antibiotika:
Som tar staffar! Kloxacillin, cefalosporiner, eller klindamycin. Tills förloppet vänder (c:a 2-3 dagar oftast), sedan peroralt i 10 dagar till.
- Adekvat smärtlindring
- Vätske och elektrolytbalans:
Oftast inte problem, men vid svåra fall krävs noggrann övervakning.
- Lokalbehandling av hud:
Inte initialt! Ger enbart mer smärta. När rodnaden börjar vika och smärtan minskar kan man smörja med mjukgörande (vaselin, decubal, essex).
- Förloppet vänder oftast på 2-3 dagar:
Huden läker sedan på 1-2 veckor utan ärrbildning.
- Vissa fall kan bli mer komplicerade och långdragna:
Sepsisutveckling eller cirkulatorisk påverkan med behov av intensivvård.