Kroppsinnehåll:
- 3,5 mol
- 70% av K finns i muskelceller. Kreatinin-utsöndringen i urinen är relaterad till muskelmassan så länge man inte lider av något tillstånd med ökad muskelnedbrytning (svält, infektion, cancer). Detta gör att man kan beräkna totala mängden K i kroppen till c:a 200ggr urinutsöndringen av kreatinin (mmol/dygn) hos individer utan muskelnedbrytande sjukdom.
Utsöndring: 90% av det K som tas upp varje dag utsöndras igen. 90% av utsöndringen sker via njurar.
IN: Via födan, 50-150mmol/dag
Kräkningar: Kan ge stora K-förluster.
Aldosteron:
- Ökar K-utsöndringen indirekt genom att Na byts mot K i de proteiner som aldosteronet aktiverar syntes av för att spara Na.
- Dels direkt genom att aldosteron stimulerar aktiv sekretion av K.
Glukokortikoider:
- Har viss mineralo-kortikoid verkan
- Ökar GFR och därmed mängden Na som kan bytas med K i distala nefronet.
Intracellulärt K
- 98% av K i kroppen finns intracellulärt.
- Avgörande för upprätthållandet av cellernas IC volym, membranpotential och elektriska aktivitet.
- Koncentrationsgradienten upprätthålls mha Na/K-pumpen
Katekolaminer:
Stimulerar via beta2-receptorer till K-upptag i ffa muskelceller.
Insulin:
Gör att glukos passerar tillsammans med K in i celler.
Intracellulär acidos:
Vätejonerna binder till fosfater och proteiner. Detta minskar antalet negativa joner i cellerna och K blir i överskott, varför det vandrar ut extracellulärt.
- K-konc i plasma stiger 0,6mmol/l för pH-sänkning på 0,1
Acidos:
- Det som bestämmer vilken av H eller K som skall bytas mot Na vid reabsorptionen av denna i distala tubuli är tillgången på respektive jon i nefronet.
- Vid acidos byts därför H i större utsträckning mot Na och man tenderar att få hyperkalemi. Det omvända gäller vid alkalos.
Kroppsinnehåll:
- 60mmol/kg = c:a 4mol totalt
- 140 mmol/l i ECF, 10mmol/l i ICF
- En del inlagrat i skelettet
IN: Via födan, 150mmol/dag
UT: 10mmol/dag obligata förluster
Njurar: Huvudsakligen
GI: Liten del.
Hud: Viktigt vid kraftig svettning
Aldosteron
Glukokortikoider
- Ökar återresorption i njurar och retenerar därmed natrium
Natriumförluster vid:
- Minskad steroidproduktion (Addisons sjukdom etc)
- Aldosteronhämmare (spironolakton etc)
- Njursjukdom med minskad cellmassa i njurtubuli
- Njurarna kan minska sin utsöndring av Na till nästan ingenting och kraftigt öka den som svar på höjda eller sänkta koncentrationer.
- Na, HCO3 och Cl är de joner som i huvudsak bestämmer osmolaliteten i plasma. Av dessa ffa Na då den är en katjon som binds till plasmaproteinernas negativa laddningar och hålls kvar i blodbanan.
ANP: Frisätts vid stor EC-volym och sträckning av förmak