Sida 1 . Copyright Erik Boberg
- Social situation, droginköp, förberedelse inför administrering av drogen.
- De positiva symptom som drogen ger: Kortvariga (timmar), omedelbara, minskas med upprepat intag av drogen.
Alla droger skapar en tolerans hos användaren efter upprepad administrering.
- Denna tolerans gör att större och större doser krävs
för att samma effekt skall uppnås.
Beroende och tolerans följer ofta varandra
och det är möjligt att samma mekanismer ligger bakom båda fenomenen.
- Social situation (behandlingshem? etc), frånvaro av tillgång på drog.
- De negativa symptom som abstinens från drogen ger: Kommer efter en fördröjning, vara länge (veckor), ökar med upprepat intag.
- Efter en tids administrering av en drog kommer upphörandet av administreringen att leda till fysiska konsekvenser
(symptom av olika slag). Dessa varierar mellan olika droger och är speciellt starka för opioider.
- Fysiskt beroende får patienter som stått på smärtlindrande behandling med morfin
på sjukhus en tid. Detta
leder i de allra flesta fall inte till att patienten inleder ett drogletande beteende.
- För att
skilja dessa symptom från de som en narkoman upplever
när han/hon
slutat ta sina droger
kan man kalla dem för
utsättningsbesvär.
- Drogberoende inträffar när administrering av en drog blir tvångsmässig och förskaffandet av drogen blir viktigare än andra behov (sömn, födointag mm). Beroendet ger då ofta allvarliga sociala och kroppsliga konsekvenser för den drabbade.
- Dopaminerga mesolimbiska systemet.
Från VTA (ventrala tegmentella arean) i substantia nigra till limbiska systemet.
- Aktivering av detta system ger oss belöningskänslor
(känslor av välbefinnande, välbehag) och systemet verkar för att
motivera oss till handlingar som främjar vår överlevnad
(sexuellt beteende, födointag mm).
- I stort sett alla beroendeframkallande droger aktiverar detta system,
antingen via
ökad avfyrning av dopaminerga neuron
i VTA eller genom
minskat upptag/ökad frisättning av dopamin
från nervterminaler.
- Aktiveringen som resulterar av dessa drogers påverkan är mycket starkare
än den fysiologiska aktiveringen vi kan få.
- De hedoniska effekter
(känslor av välbefinnande, vällust) som drogerna framkallar
är resultat av aktivering av belöningssystemet
, mer än av subjektiv uppskattning av de positiva symptom (ökad alerthet, aktivering) som drogruset medför.
- Störning av detta system hämmar drogsökande beteende
i många experiment.
- Det verkar som om belöningssystemet står för de positiva effekterna av drogerna
, men
inte för de negativa abstinensbesvären
.
- 5-HT, glutamat och GABA
har också visats
delta i de betingade beteenden
som förstärker drogberoende.
- Följer det fysiska beroendet
hos narkomaner.
- De bygger upp positiva betingade känslor
(likt pavlovs hundar) som
associeras
med de
situationer där de tar drogerna
(miljöer, nålar, en cigarett)
- De bygger också upp negativa betingade känslor
som
förknippas med situationer där de inte får sina droger.
- Detta psykologiska beroende kvarstår mycket längre
efter att en narkoman slutat (hela livet?) och medför att återfallsrisken är mycket stor.
- De som återfaller hamnar oftast direkt tillbaka
i det beteende de hade när de slutade – detta pga det psykologiska beroendet.
- Opioider och kokain ger en ökad AC-aktivitet
när de administreras kroniskt.
- Detta motverkar den akuta sänkning av intracellulärt cAMP
som är en effekt av drogerna på nervcellerna.
- När man sedan slutar med drogen
fås pga den kroniskt inducerade ökningen av AC en
kraftfull cAMP-topp
.
- cAMP påverkar cellerna via proteinkinaser
och
ökar excitabilitet
(genom modulering av jonkanalers aktivitet). Flera enzymer och transkriptionsfaktorer (bla CREB – cAMP Response Element-binding Protein) påverkas också.
- Dessa förändringar leder till de kortsiktiga tolerans- och beroendesymptomen
(som varar i dagar-veckor).
↓ cAMP
Opioid, kokain
↑ AC
↑↑ cAMP
↑Excitabilitet
