Sida 2 . Copyright Erik Boberg

Amfetamin

VMAT

Amfetamin

Noradrenalin (NE)

MAO

Serotonin (5-HT)

Dopamin (DA)

Farmakologiska effekter

Amfetamin ökar halten av katekolaminer i synapsklyftor på två sätt:
- Det tar sig in i nervterminalerna i utbyte mot NA genom en transportör.
- Det tar sig sedan in i synapsvesikler via samma typ av utbyte och frisätter NA till cytosolen.
- På detta sätt ger amfetamin en utträngning av NA i synapsklyftorna som är oberoende av att nervcellen depolariseras .
- Som man kan förstå av bilden förstärks effekterna av MAO-hämmare .

Återupptagshämning

- Hämmar återupptaget av dopamin, noradrenalin och serotonin i synapsklyftor.
- Dopaminfrisättningen som orsakas av amfetamin står troligen för de flesta av beteendeförändringarna man ser som svar på drogen.

- Eufori orsakas också av amfetamin. En känsla som beskrivs som ”orgasmisk” framkallas när drogen injiceras intravenöst.
- Uttröttade personer förbättrar sin förmåga att klara av enkla uppgifter när de använder amfetamin. För mer intellektuella problem uteblir förbättringarna dock. Man blir överaktiv, men inte smartare.
- Amfetamin orsakar också rörelsestimulering, eufori, upphetsning, stereotypt beteende (speciellt i högre doser) och anorexi (ffa i början av användningen – efter långvarigare användande återfås normalt födointag).
- Amfetamin orsakar perifera symatomimetiska effekter: Ökat blodtryck och hämning av GI-motilitet

MAO-hämning

- Då amfetamin också är hämmare av MAO ger det förlängd effekt jfr tex kokain, som i övrigt har liknande effekter.

Definitioner

- Amfetamin, metamfetamin och metylendioxymetamfetamin (MDMA, ecstasy) tillhör denna grupp.

Farmakologiska effekter

- Blockerar återupptagskanaler för NE, 5-HT och dopamin.
- Orsakar dessutom frisättning av dessa mediatorer .
- Orsakar efter långvarig användning toxiska skador på nervceller, troligen till följd av ackumulering av reaktiva metaboliter i nervterminalerna . Tros orsaka de långsiktiga psykologiska biverkningarna man ser hos missbrukare av dessa substanser.

Tolerans/beroende

- Inget klart urskiljbart fysiskt beroendesyndrom
- Efter att man vaknar ur ett amfetaminrus är man ofta trött och deprimerad . Detta är troligen till följd av uttömning av hjärnans förråd av NE och dopamin.
- Narkomaner söker ofta att behålla det euforiska tillstånd som den första dosen producerar och fortsätter därför kontinuerligt att administrera drogen i flera dagar.
- Detta kan framkalla ett tillstånd kallat amfetaminpsykos som till mångt och mycket liknar en akut schizofren psykos . Hallucinationer, paranoida symptom och aggressivt beteende ses också. Repetitivt, stereotypt beteende (tex polerande av skor) ses också ofta samtidigt.
- När administrationen upphör faller narkomanen i djup sömn och vaknar

deprimerad, letargisk (jättetrött), orolig och hungrig.
- Om man tillåter råttor att självadministrera obegränsade mängder amfetamin tar de på nytt tills de dör av kardiovaskulära komplikationer.
- Beroendet hos människor verkar främst grunda sig i att man vill uppnå euforin igen , samt att man vill undvika de negativa effekterna som fås efter upphör administrering.
- Detta psykiska beroende blir mycket starkt och gör att narkomanerna ökar sina doser till dess att tvångsmässigt intag av stora doser av drogen inträder.

Terapeutisk verkan

- Ges till barn med ADHD i doser som är för små för att orsaka eufori mfl bieffekter. Gör dem lugnare .
- Kan ges till de med narkolepsi , men saknar fullständig effekt mot tillståndet.

Biverkningar / intoxikation

- Plötsliga dödsfall har inträffat efter bara en moderat dos.
- Ger patologiskt ökad sekretion av ADH , vilket leder till vattenförgiftning (hyponatremi)
- Ett tillstånd liknande värmeslag med njurpåverkan och muskelskador inträffar hos vissa.
- Adrenerg påverkan kan ge akut föröhjt blodtryck och har lett till intrakraniella blödningar mfl vaskulära komplikationer.
- Långtidsanvändning ger psykossymptom, oro, depressioner, kognitiva skador som kan bli bestående.

Massiv aktivering av postsynaptisk cell!

MAO